ingenting detaljerande. Hon har ställt sig under sina föräldrars beskydd . . . Om-hon ändå . .. — Jaha, om hon ändå rymt med älskaren, det hade varit mera romantiskt. — Ni hade fått anledning till duell m. m. Men, skämt åsido, hvad tänker ni göra? Resa till Aspviken i morgon och — och — — Och hemta hem flyktingen; men är det ej bra snart? Litet tid för alla parter till besinning, och ni blir mera välkommen. — Kanhända, det tål att tänka på — godnatt! — Nå, detta var då en lika oväntad som slug lösning af problemet, tänkte Rosalie, då hon blifvit ensam. Ställa sig under föräldrarnes beskydd, bevars! Det här blir bara en dram, och jag som hoppades på en tragedi . . . Major Rudolf gifver aldrig sitt samtycke till en skilsmessa, äfven om Leiler skulle befinnas oväntadt medgörlig . . . Det här båtar till ingenting, skenet kan fullkomligen bevaras. Några sentimentala scener och försoning — se der hela följden! Så enfaldigt du uppgjort planen, min lilla Amelie! Du är och förblir ett sjäp och kommer som en vingskjuten fågel i buren igen. Så dumt! Så förargligt! Minan spran för tidigt. Om jag fått litet mera tid p mig, skulle den åstadkommit en bättre exPlosion; -det -började just gå mig i hand,