Dagens Nyheter – 24 december 1869, sida 1

en tidning underrättad att ett mål, som var af ganska stor vigt för honom, blifvit afgjordt i hofrätten. Han inkom till staden 20:de dagen efter domens afkunnande, och enär han sjelf icke kände till de former, som böra iakttagas för att bevara sin talan genom sakens fullföljd hos K. M:t, rådgjorde han med en person, hvilken var bevandrad i dessa förhållanden. Denne rådde honom att genast i hofrätten insätta etthundra rdr såsom rTevisionsskilling. Detta ville han fullgöra, men innehade icke någon riksbankssedel, utan en Mälareprovinsernas banks sedel, hvilken aflemnades. Hofrättens sekreterare förklarade sig då icke kunna mottaga såsom revisionsskilling en privatbankssedel, utan skulle det vara en riksbankens sedel å beloppet. Endast tio minuter återstodo af fatalietiden. Det lyckades händelsevis för landtmannen att genom vexling med vaktmästare och rättssökande i förmaket få hundrariksdalern förvandlad i riksbankens sedlar, men om icke så lyekligt varit att personer funnits tillstädes, som haft nog mycket penningar hos sig, skulle det kunnat hända att mannen förlorat fatalierna, och detta skulle ju lätt kunna inträffa, der en eller flere personers väl eller ve vore beroende af att ett mål blefve draget under högsta domstolens pröfning. Månne hofrätten icke kan, om den vill, fordra revisionsskillingen i guld eller silfver, och derigenom ännu mera sätta en rättsökande i förlägenhet? Af den anförda händelsen torde framgå nödvändigheten att bereda statskontoret bemyndigande att från hofrättens sekreterare mottaga enskilda bankers sedlar som revisionsskilling, derest denne tjensteman ej skulle vilja ingå på att bestyra om deras utbyte mot riksbankssedlar, hvilket borde vara lätt, då man har vaktmästare till sin disposition, och ej är mera riskabelt än att mottaga sina sportler i enskilda bankers sedlar.