Dagens Nyheter – 22 december 1869, sida 1

Det har icke varit nog med den himmelsskriande orättvisan, att den ena regeringen efter den andra skänkt posttjenster åt personer som varit alldeles okunniga i de till dessa tjenster hörande arbeten, med förbigående af andra personer, hvilka många år skött mödosamma expeditionstjenster. Orättvisan var ännu svårare derigenom att ett öfvervägande antal af de indrägtigaste tjensterna gafs åt merändels derförutan med pension försedde militärer. Se här bevis. Vi uppställa postanstalterna i aflöningsklasser och uppgifva huru många postftjenstemän och huru många militärer som finnas i hvarje klass. Postanstalt med inkomst af Postkarlar. Militärer. Under 900 rdr 4 900 å 1000 42 1000 å 1500 27 1500 å 1800 44 18 1900 å 2000 2 1 2000 eller deröfver 11 9 3000 -, 9 4 4000 6 8 5000 ? ingen 5 6000 ? , 1 7000 2 8000 , 1 1 Som läsaren sett, har militären försmått platserna med mindre än 900 rdr och af 78 platser med mindre än 1500 rdr inkomst blott tagit 5. Af 62 platser med 1500 å 1800 rdr aflöning har regeringen gifvit dem 18 och af de tre platserna med bortåt 2000 rdr har en militär erhållit den ena. Af återstående 57 tjenster med 2000 rdrs aflöning och deröfver har armån erhållit 30. Och de öfriga 27 ha ingalunda heller uteslutande tillfallit postkarlar. Flere af de bättre kontoren äro af regeringen bortgifna till andra civila personer på:helt ändra grunder än skicklighet i postgöromål. Skall konsideration göra sig gällande äfven vid tillsättandet af det nu lediga Westerås postkontor? Skall finansministern; om sådant vore i fråga, låta sig nöja med att reservera sig mot beslutet? Skall man våga stöta den allmänna opinionen, som torde vara god att hafva stillad för mer än en granlaga sak? Skall man en gång lyssna till poststatens anspråk på den allra enklaste rättvisa?