mm oo 318 — det och öfverlemnar er till denne muntre gondoliers beskydd. Riddaren vände sig derpå till en annan elegant utstyrd dam, men lemnade I enne snart med en missnöjd höjning på axlarae och följde efter en junolik figur, hvars första ord kom honom att vända henne ryggen. Nu mötte han den förstnämnde ordensriddaren, och vid dennes sida snarare dansade än gick en fransysk marketenterska, som med hela rörligheten hos en fransysk tunga underhöll sin kavaljers upp märksamhet. Denne syntes också nu mera lifvad och tryckte den näpna marketenterskans arm tätt till sin sida. Riddaren följde efter dem för en minut och lyssnade till deras prat. Han såg dem försvinna i ett af sidorummen, och han vände om med en föraktlig axelryckning: Rosalie och Leiler, tänkte han. Hon kunde aldrig välja någon kostym, som bättre passade till hennes karakter och manår, så väl som till hennes rörliga tunga; deras förtrolighet är nog påtaglig. Vår riddare fortsatte sin vandring genom de brokiga leden och vexlade ett skämtsamt ord med än en, än en annan, men tydligen spanade hans blickar under allt detta endast efter ett föremål, som han ofta trodde sig hafva funnit; bedragen sökte han på nytt... Han lutade sig slutligen modfälld.mot en pelare och försjönk i sina