— 307 — Rosalie skref samma dag till tant Karin Bernard och berättade Amelies nyck att nu åter resa hem och.att Leiler ämnade följa henne, och att äfven hon sjelf kanske gjorde bäst att äfven medfölja och nu stanna: hos tänten, eller rättare följa henne till hennes eget hem. Med: omgående kom svar, hvilket underrättade; att Karin beslutit invänta Rosalie hos sin bror, -eftersom de förmodade att hon : ville säga farväl till syskonen före flyttningen för alltid... Hvad. åter Amelies resa beträffade, så tyckte Karin, att. den borde på det bestämdaste .afstyras, årstiden var olämplig, och då :vännernå på Aspviken mådde förträffligt, förefanns intet skäl för Amelie att exponera sin klena helsa för resans besvärligheter etc. etc. Det var sällan Karin var så ordrik, som i.detta bref, och Rosalie hade ej svårt att läsa mellan raderna att.det gafs något skäl, hvarför Amelie -ej nu borde resa hem. — Det måtte; vara stora ugglor i mossen, sade Rosalie för sig sjelf, men jag har lust att tjena allas intressen, mitt eget inberäknadt; genom att förhindra Amelies resa; ingen blir derpå lidande, utom kanske Wilner, och det är bjertligt undt. Men, kära tant Karin, det torde. då dröja innan jag kommer;.— flytta gerna, hvad bryr jag mig om att taga afsked af ungarne, mina kära syskon, kantänka! Nej, Gud ske lof, att jag