Dagens Nyheter – 18 december 1869, sida 2

och hennes buffel till man som begagnade unge Wilner till ombud? Han är ju också en förträfflig kommissionär, som offrar en supå för att fullgöra ett förmodligen föga brädskande uppdrag... Hela societeten hos friherrinnan X. talade ej om annat än den skicklige och behaglige unge doktorn, och de som icke sett bonom väntade med otålighet att få se honom. Jag tror att alla damer i Göteborg gerna underkastade sig koleran, för att få en förevändning att kalla honom till sitt sjukläger; men det är en slipad herre, som gör sig rar. Han kom på supå då andra voro färdiga aw gå, och efter en knapphändig ursäkt för värdinnan vände han sig till mig med den underrättelsen, att han gjort min hustru ett besök för att öfverlemna helsningar och bref från hennes hem. — I sanning, det är mig en egen passagerare, denne Wilner, han sade detta med en ton och en min, som om han gjort mig, mitt hus och min hustru en stor heder genom detta besök, i stället för att han borde gjort ursäkt för att hafva vistats två hela månader i staden, utan att göra det. — Ni glömmer koleran, sade Rosalie, då Amelie fortfor att tiga. — Bah, vill man vara höflig, finnes alltid tid dertill, sade Leiler i förtretad ton. Nå, Amelie, hur mår man på Aspviken? — Mycket bra. Det är sent. Godnatt! -— Godnatt, min engel! Leiler följde Amelie