Dagens Nyheter – 17 december 1869, sida 2

ma öfver er, och vid nästa tillfälle får jag nog höra bekännelsen om att den der doktorn förvridit hufvudet på er; men till en annan sak, fröken Rosalie, skulle er skarpa iakttagelseförmåga upptäcka något som oroar Amelie eller en önskan hos henne, som kan förekommas och hvilken hon möjligen af grannlagenhet ej vill meddela mig, gå för all del spar ej på uppriktigheten! — Det lofvar jag, sade Rosalie med ett klipskt leende. Sådana halfva hänsyftningar, ofta upprepade och åtföljda af hemlighetsfulla miner, förfelade ej sin verkan på Leiler. Han började med att blifva nyfiken, och öfvergick från nyfikenhet till fruktan, att Amelie genom Persons trängt för djupt ini hans egna hemligheter. Han blef förargad, och förargelsen bröt ut på dessa arma Persons. fn vacker dag, då Amelie gjorde ett besök i deras boning, voro de försvunna . . . De hade flyttat till landet, der de funnit bostad för billigare hyra och allt annat i proportion, skref fru Person i ett till den föregifaa jungfru Sofi adresseradt och qvarlemnadt bref. Amelie blef häraf ytterligt nedslagen och förebrådde sig att hon sedan sin återkomst från Aspviken gjort dem så få besök och, upptagen af egna bekymmer, glömt andras. Hon förundrade sig mycket öfver denna flyttning och kunde nu ingenting annat göra