Presidenten: Det får nu endast talas om protokollet. Rochefort: Jag talar om ett personligt faktum. Guyot Montpåäyroux: Frågan gäller ett personligt faktum; om man icke hade oupphörligt afbrutit, så hade saken nu varit slut. Presidenten: Jag ber herr Rochefort hålla sig inom justeringens vanliga gränser. Om frågan gäller ett personligt faktum, så är det naturligt, att han yttrar sig derom; men på en diskussion får han nu ej inlåta sig. Rochefort: Jag ville säga, att herr ministern försökt förlöjliga det i går af medborgaren Raspail och mig inlemnade förslaget. Jag önskar bevisa att denna ironioch skratttaktik... Rolle: Tronien, förklenandet, det är er metod! (Oväsen.) De voro orsaken till er kandidatur! Rochefort (fortsättande) ... begagnats af honom mot de medborgares omdömen, som bekämpa honom. Jag önskar konstatera, att han blott fortsätter det system, som statschefen invigde vid sessionens öppnande. (Rop på flera bänkar.) Statschefen har funnit för godt att håntullt skratta. (Talaren afbrytes med häftighet. Presidenten uppmanas att kalla honom till ordningen.) Presidenten: Statschefens person får här icke nämnas. Rochefort: Jag har utmanats och skymfats af honom. (Oväsen på många bänkar.) Ministern har förklarat, att kejsarriket vill grundlägga friheten. Godt och väl! Men det är ett besynnerligt sätt att gifva tillkänna sin aktning för den allmänna rösträtten derigenom att man skrattar, då man kallar fram till sig den, som första valkretson i Paris valt. (Larm.) Jag tillägger, att huru löjlig jag än må vara, har jag aldrig promenerat på hafsstranden med en örn på min axel och en köttbit på min hatt. (Larm. Till ordningen, till ordningen!) Presidenten: Herr Rochefort! Detta är icke längre någon diskussion. Jag måste nu taga ordet från er. Rochefort sätter sig. Dugue .de la Fauconnerie: Ni borde låta landet få höra detta språk och ej afbryta honom, Turkisk-egyptiska konflikten kan nu anses vara slut. Såsom telegrafen redan meddelat, har vicekonungen gifvit med sig. Han ämnar till och med personligen infinna sig i Konstantinopel för att betyga sultanen sin hyllning. De vigtigaste bestämmelserna i Portens sednaste firman voro: att alla skatter i Egypten skola upptagas i sultanens namn; att invånarne hädanefter icke må betungas med nya skattebördor utan tvingande nödvändighet, och slutligen att utländska statslån ej må af egyptiska regeringen utan sultanens medgifvande upptagas. ; Från Rom skrefs den 7 dennes: — Det yttre lifvet i Rom är nu ganska brokigt. En riktig flod af presterliga herrar har infunnit sig, och hvarje dag bringar fram nya ansigten och nya drägter. Fransmännen visa sig på alla kafeer, lässalar, gallerier och på promenaderna; de arabiska biskoparne uppträda i sina hvita burnusar, och det anses redan som någonting lyckligt att ha sett den kinesiske biskopen i hans lands drägt. Gatorna hvimla dagligen af långa tåg af besynnerliga, stumma personer och en mängd gatupredikanter, för det mesta unga män ur Jesu sällskap, hvilka vid hvad tid som helst på dagen taga plats i något gathörn och för de improviserade åhörarne bevisa, att dessa befinna sig på direkt väg till helvetet, dervid görande detta så hett, att de flesta åhörarne taga till schappen och öfverlemna slutet till ett helt nytt auditorium, hvilket ej hört ett ord af inledningen. Endast den, som söker musikaliska njutningar, kan ej få sitt lystmäte uppfyldt, ty tiden för pifferariX har inbrutit, och hvarje verklig konstnjutning är således omöjliggjord. Telegrafnyheter. IT a PERPYSTYRE EPPTRS, FYGET Få PT SN SIINKJO