Dagens Nyheter – 16 december 1869, sida 2

Utrikes-Nyheter. I franska lagstiftande församlingen har det vid fera tillfällen under pröfningen af valen gått särdeles hett till, Vi meddela härnedan, såsom exempel, en skildring af en episod, som föreföll den 9:de dennes under justeringen af protokollet för föregående dag, då Rochefort och Raspail afgåfvo sin på telegrafisk väg redan kända motion om genomgripande reformer i åtskilliga riktningar: Rochefort: Ehuru det är ett originelt skådespel, att se en minister, som i kejsarrikets namn förklarar att han skall försvara friheten mot republikanerna, vill jag bland de utaf ministern uttalade orden endast fästa mig vid dem, som röra medborgaren Raspail och mig, d. v. s, dem, som angå det lagförslag, vi i går aflemnade till presidenten, Ja, vi ha för afsigt och skola kraftigt kämpa för återupprättande af kommunen... ne Kommunen Paris, (Skratt och oväsen. Rochefort: ... det vill säga fordra, att landet skall styra sig sjelft. (Talaren afbrytes.) Ja, vi vilja med en enda skatt ersätta dessa tusen och en skatter, dessa dubbla decimes, centi-decimes, som utarma de fattige och icke en gång lindrigt drabba de rika! Ja, vi vilja att rättigheten öfver fred eller krig skall anförtros ät lagstiftande församligen, emedan vi äro angelägna om att expeditionen till Kina, som endast var ett plundringståg, icke skall förnyas ... (Talaren afbrytes.) Presidenten; Hr Rochefort, tillåt mig anmärka . .. Raspail; Hr Rochefort har blifvit angripen; var god och hör på hans svar. Kochefort: Ministern har direkt interpellerat oss om det af oss inlemnade förslaget . . Presidenten: Tillåt mig anmärka, att dessa frågor längre fram kunna bringas på tal, men justeringen är ej det lämpliga tillfället. Rochefort: Herr ministern har kallat förslaget barnsligt . . Inrikesministern: Nej! Flera röster: . . . Naivt, sade han. Rochefort: Han kallade det naivt fredligt; jag behöfver icke fälla något omdöme om dessa båda uttryck. Sannt är emellertid, att herr mininistern, då valet i Gironde diskuterades, fann lämpligt att direkt interpellera mig; jag ber om tillåtelse att få svara honom. Jag sade: vi vilja ej . . . Presidenten: Diskussionen afslöts i går; vi sysselsätta oss nu med justering af protokollet. Ni kan yttra er om detta, men ni får icke svara på ett tal, som hölls i går. Rochefort: Jag säger ännu en gång, att ministern har interpållerat oss, och vi ha rätt att svara; det är en rättelse till protokollet. Jag går icke utom frågan. Om presidenten hade uppmanat ministern att hälla sig till saken, ty han gick helt och hållet utantör den (oväsen), då han icke talade om valen i Gironde, utan endast om offentliga sammankomster . . . (oväsen). Quesne: Herr president! Detta är ett tal under en förevändning af rättelse i protokollet. Man bör icke tillåta sådana prejudikat, icke en gång till oppositionens förmån,