Dagens Nyheter – 15 december 1869, sida 2

att du får heder af anrättningarne. Det blir på samma gång en heder för oss alla andra. Om åter dina karpar misslyckas, så tar jag min gamla sabel och ränner genom lifvet på dig. — XI. Pedrillo kom hem en smula drucken. Han tog fram de penningar som landtfogden förut gifvit honom äfvensom dem han nyss fått mottaga och roade sig med att skaka om mynten i handen, under det han sade till sig sjelf: — Tre och tre ecwer, det gör sex! Efter att en stund ha öfverlemnat sig åt detta angenäma tidsfördrif, tillade han: — Tusan! sådana der karpar måste vara bra läckra, eftersom den gamle narren betalar dem så dyrt . . . Förhållandet är verkligen att jag aldrig smakat sådan fisk. Ah! det faller mig något in . . . Landtfogden tror att han har tre karpar, men han har i sjelfva verket icke mer än en. Hvarför skulle inte jag kunna äta upp den så väl som någon annan? Jag har, minsann, lika goda tänder som Herr guvernören ... Den iden tål att tänka på. Följande dagen vid soluppgången kom en ryttare till byn och förkunnade att herr guvernören var i antågande och att det ej skulle dröja länge innan man finge njuta af hans höga närvaro. Vid denna underrättelse sprang landtfog