Dagens Nyheter – 15 december 1869, sida 2

komma förrän efter ytterligare tvenne dagars förlopp. Tjufskytten gick hem till sig, glad öfver att ega tre ecuer, och följande dagen infann han sig för tredje gången hos landtfogden med karpen, som han en timma förut fiskat upp ur bassinen i trädgården. Landtfogden intogs af djup rörelse; han uppgaf ett högt rop, och det blef nödvändigt att gnida hans tinningar med yinättika. — Åh, jag dör bestämdt, mumlade han; detta var för mycken lycka. Fisken är ju både större och fetare än de två andra. — Herre! utbrast Veronique, i det hon slog sig för pannan, jag har en id. — Säg ut, säg ut! ropade landtfogden ifrigt. — Vet ni huru vi skola laga till den här tredje karpen? — Nej, det är just det jag grubblar på. — Nå väl, jag vet det, jag. Hvad säger ni om att färsera den?... — Sublima tanke! Veronique, omfamna mig! Kokt karp, stekt karp, färserad karp — en karpmiddag! Herr guvernören blir utom sig af förtjusning. — Ah! min Gud! skrek Veronique i det samma; se nu dånar herr landtfogden igen. Så snart han återfått sansen, gaf han tre ecwer åt Pedrillo och tillsade, att man skulle ge honom ett dugtigt mål mat på köpet. I — Kom ihåg, yttrade han till Veronique, att du nu gör ditt bästa i morgon. Stig upp i god tid och sköt dina kastruller, så