Dagens Nyheter – 13 december 1869, sida 1

SSR ess ——— EE ———— myndare han var. Lånehandlingen innehöll ingenting om att lånet tagits för barnens räkning, och sådant har ej heller blifvit ådagalagdt. Derför bestred de omyndiges ombud förmyndarens rätt att pantsätta deras aktier för sin enskilda skuld och yrkade att utan lösen eller ersättning kostnadsfritt återfå aktierna, hvaremot hypoteksföreningen, som lemnat lånet, yrkade att ur panten erhålla betäckning för kapital, ränta och omkostnader. — Örebro rådhusrätt gillade hypoteksföreningens yrkande. Hofrätten var af annan mening, ogillade hypoteksföreningens anspråk och ålade föreningen att utan lösen återställa aktiebrefven, — K. m:t har deremot utan vidare skäl upphäft hofrättens och fastställt rådhusrättens utslag. Härigenom hafva omyndiges värdepapper blifvit i förmyndarens hand belåningsbara till en vida större omfattning, än man hittills torde hafva trott. Att icke alltför stora vådor derut måtte uppkomma, har man skäl att önska. Här följer nu redogörelse för det andra ifrågavarande utslaget. Herrar Q. och G., såsom innehafvare af inteckningar ofvanför skorstenen i Kaggeholms egendom, som tillhörde Widestrandska konkursmassan, bevakade inteckningsbeloppen i massan under yrkande af lika rätt, som oprioriterade fordringsegare, för det fordringsbelopp, som icke utginge ur egendomen vid dess försäljning. Sysslomännen i konkursen bestredo all sådan fordringsrätt, då skuldsedlarne voro utfärdade icke af Widestrand, utan af Kaggeholms föregående egare, och då Widestrand icke heller genom påskrift å desamma sedermera iklädt sig betalningsskyldighet, Detta fordringsanspråk underkändes både af Örebro rådhusrätt och Svea hofrätt, men gillades af högsta domstolen, enär Widestrand på grund af köpebref, hvari betalningsansvarets öfvertagande ingick såsom vilkor, sökt uppbud och sålunda genom aftal med förre egaren af fastigheten iklädt sig personligen betalningsansvar för samma skuldebref, samt då, med afseende å beskaffenheten af dylikt aftal och då säljarens rätt är beroende deraf, att köparen till inteckningshafvaren fullgör den sålunda åtagna betalningsskyldigheten, inteckningshafvaren, oansedt han ej i aftalet deltagit, eger göra detsamma mot egaren af fastigheten gällande. — Och förklarade alltså högsta domstolen inteckningshafvarne berättigade att för den del af skuldebrefvens belopp, som ej utginge ur egendomen, taga laglig utdelning ur konkursboets öfriga tillgångar.