Dagens Nyheter – 10 december 1869, sida 1

till pris åt min mans och mina vänners åtlöje. Jag har helt enkelt fått den fantasien att låta spå mig och jag har af friherrinnan X. i dag hört talas om en fru, som lär vara utmärkt i den vägen. — Skall jag hemta hit henne genast? — Nej, visst icke, det skulle väcka uppseende. Jag har tänkt ut en liten plan. Du lånar mig en af dina klädningar, en schalett, och toaletten är färdig. Då vVagnen återkommer, går jag ned i denna din skepelse och säger till kusken, att frun skickat bort mig i ett ärende och att jag fått löfte att begagna vagnen. Under tiden stannar du för lästa dörrar här i min sängkammare, du har hufvudvärk i mitt ställe, och då jag kommer tillbaka, säger jag utanför: Det är Sofi! och du öppnar. Äricke detta riktigt roligt? Precist som då vi voro små och improviserade teaterpjeser. Johnson är väl borta? : — Der grosshandlarn är, der är äfven 1a0. N —Godt, skynda efter en af dina klädningar. — Men frun .. — Inga men för ett litet skämt. — Såder ja — jag ser riktigt hygglig ut i schalett, sade Amelie skrattande, då toaletter var fullbordad, och der hör jag vagnen. Adjö, frun kan lita på att ärendet skall blifva riktigt uträttadt, sade Amelie WILHELM WILNER. 30.