Dagens Nyheter – 9 december 1869, sida 2

— Låtom oss ej tvista i detta ämne. Jag tycker att allt är bra, just så som det är, och då måtte det väl vara bra. Ett litet samvetsagg eller en fläkt af ädelhet kom Rosalie att med hjertlig blick och ett varmt handslag närma gig Amelie i det hon sade: — Jag beder dig uppriktigt, Amelie, säg om du önskar att jag hörsammar tant Bernards kallelse och återvänder hem? — Nej, Rosalie, för ingen del. Jag är tvertom tacksam, så länge du vill skänka oss ditt sällskap. Du har en ovanlig förmåga att muntra alla och du ser väl att du är behöflig i vårt tysta hvardagslag, såväl som vid de fester, Leiler tycker så mycket om att gifva. Stanna, bästa Rosalie, ditt goda lynne såväl som ditt goda hjerta kunna aldrig förfela att Verka godt hvarhelst du vistas. Sig sjelf omedveten lade Amelie en viss tonvigt på de sista orden och de trängde till Rosalies hjerta, och skapåde:en föresats att försöka mildra den kyla, som herrskade mellan de unga makarna och som år från år aflägsnat dem från hvarandra, utan att de sjelfva märkt det eller fästat någon vigt dervid ... — Friherrinnan X., kommerserådinnan Z., anmälde betjenten. Amelie välkomnade sina gäster och ur