Dagens Nyheter – 9 december 1869, sida 2

gäktade sig att hon tog emot dem i ridkostym. — Det är tvertom vi, som borde ursäkta vårt tidiga besök, sade friherrinnan, men det föranledes af det vackra vädret och vår önskan att locka den täcka Amelie till en promenad i vagn med oss; men nu har du redan varit ute och kanske ej . .-. — Jo, hvarför icke? — Man kan ej nog glädja sig åt våren. — Godt, vi vänta då medan du utbyter din ridkostym, och vi bedja fröken Rosalie ursäkta att vi för denna gång ej hafva plats för mer än tre fruar från Småland i vagnen . . . En annan gång kunna vi nog samla ihop tre flickor från samma provins, ty de kära småländningarne hafva fått en verklig vurm att flytta till Göteborg — själsfrändskapen är stor. Friherrinnan X. var en liten glad småländska, som fann sig förträffligt i en stor stads lyx och bullrande fester, och hade genom sin förmåga att flyta ofvanpå snart blifvit en dam på modet, och Leiler såg af detta skäl gerna att hans hustru umgicks på förtrolig fot med henne. Amelie var också ingalunda otillgänglig för det nöje, smicker och beundran skänka, och nöjenas hvirfvel var ej utan sin tjusningskraft för henne, om hon också ej, likt friherrinnan, dermed kunde fylla alla sin själs behof. Då Amelie denna dag återvände från