ben MV oe utom all fråga — och det lilla drag af melankoli, som är lägradt öfver de symetriska dragen, misspryder för ingen del — detta drag är alltför lätt att göra henne ängslig, och blott nog markeradt för att göra henne mera intresse-väckande. Låtom oss kasta en blick öfver hennes axel och se hvad hon skrifver. Du vill alltså icke komma till mig, Martha? Fastän du icke nedskrifvit dessa ord, stå de dock tydliga mellan hvarje rad i ditt bref. Jag spårar dem i alla dessa sökta undflykter och jag förstår dina skäl. Du sade vid ditt första och enda besök här: Amelie! Jag är lika mycket din syster, som jag alltid varit, men i ditt hem känner jag mig mera malplacerad än någonstädes. O, Martha! Hvilken bitterhet ligger ej i dessa ord? — Du yttrade en annan gång: Min tarfliga, allvarliga person är som en dissonance i de lekande, fladdrande melodier, som omsväfva dig. Jag passar ej för den verld af moder, i hvilken du lefver. O, syster, du har rätt! Jag undrar icke öfver, att ditt nobla sinne kännes sig obehagligt berördt i denna verld af flärd. Det är sannt att det är ett mod på allt. Mod i kläder, mod i mat, mod i tycken och smak — må så vara — men det är äfven mod i tänkesätt, mod i moral, mod i dygd, mod i brott . . . Min Gud, hur förvändt! Hvart tager väl indivi