Dagens Nyheter – 9 december 1869, sida 1

— Ridhästarne äro sadlade, sade en inträdande kammarjungfru. ä Amelie steg genast upp, slog tillsammans sin portfölj och begaf sig in i sitt toalettrum, der hon hastigt iklädde sig en lika smakfull som dyrbar riddrägt och skyndade utför trapporna. Leiler och Rosalie voro redan på gården och färdiga att stiga till häst. Med ena uppmärksam mans hela artighet skyndade Leiler mot sin hustru och hjelpte henne upp i sadeln och bevisade sedan Rosalie samma tjenst, ehuru betjenten bugande erbjöd henne sin hand som fotstöd. — Om en halftimma för jag fruntimren tillbaka -sade Leiler hviskande till betjenten — håll dig då färdig att följa mig. Betjenten bugade. De ridande aflägsnade sig, och svårt var att säga hvilken af de båda amazonerna som förde sig bäst till häst. Leiler tycktes litet oviss derom, då han med välbehag betraktade den ena och den andra, och hans kritiserande öga fann intet att klandra hvarken hos amazonerna eller deras hästar, och då man mötte några bekanta med mindre eleganta kostyher, mindre präktiga hästar, förhöjdes hans goda lynne häraf och han skämtade i den glädtigaste ton med damerna. Vårmorgonen var skön och halftimman ilade hastigt förbi. Amelie framkastade några ord om sin önskan, att förlänga pro