Dagens Nyheter – 7 december 1869, sida 2

HRedlighetens belö ning. För flere år sedan anländo en ung man till en af Amerikas största stider, der han länge förgäfves försökte att få arbete. Alldeles uttröttad och förtviflad, gick han en dag till svenska konsuln och bad honom hjelpa sig att få någon plats. Denne sade sig för tillfället icke veta någon råd, men bad mannen återkomma dagen derpå, så skulle han till dess försöka uttänka någonting. — Min herre, utbrast emigranten förtviflad, jag kan icke vänta till i morgon; jag skjuter mig en kula genom pannan innan dess. — Gör det, om ni behagar, svarade konsuln lugnt, men skulle ni besinna er och föredraga att lefva, så titta i alla fall hit i morgon. Emigranten föredrog att lefva och infann sig hos konsuln dagen derefter. Denne sade: — Jag har fåfängt sökt att skaffa er plats, men följ nu mitt råd: gå ur hus och i hus och begär hvad slags arbete som helst och tröttna icke. Tro mig, ni skall till slut lyckas. JEmigranten gjorde så, de första dagarne utan all framgång; men han tröttnade icke. Tredje dagen kom han till ett stort handelshus, der han fick blifva en sorts passopp, hvarigenom han jemt och nätt kunde lifnära sig. Men som han hade ett särdeles städadt sätt och var kunnig i skrifning och räkning blef han snart befordrad till kontorist med tillräcklig lön för att godt lefva på. Han tillvann sig sina prinbet DR Joni ör NÅ It ng TRA AR BRL HEL N Mad ostron RER ER RNE RV nn