Dagens Nyheter – 4 december 1869, sida 2

oo AE kan få veta allt hvad en ung flicka känner och tänker . . . Stackars. farbror, han har aldrig varit ung, han — har kanske aldrig hvarken känt eller tänkt . .. — Goda, bästa farbror; nog vet jag att ni både känt och tänkt, ni som alltid har hjerta för de olyckliga och sorgsna, vore än deras sorger små i andras ögon, och jag känner stor håg att meddela er mitt bekymmer. — Nå, Martha, det kallar jag att tala som en vän. — Farbror vet, att Amelie varit så obetänksam och . .j — Och? — Och förlofvat sig med Leiler. — Nåja, det var icke så dumt... — Jo, det var mycket illa, ty hon — tycker icke om honom. — Åbja, det är litet förargligt i början, men tycket kommer med: tiden . . . — Nej, Amelie kan aldrig lära sig tycka om Leiler, ty. . . — Nå, sjung ut, hon är väl kär i någon annan, kan jag tro? — Ja, i Wilner. — Hm, bara inbillning . — Nej, visst icke, det är fullt allvar, och Amelie har just gått att säga pappa detta. — Nej, för tusan! Det går icke an . .. — Jo, det måste gå an, och nu ville jag just bedja farbror hjelpa Amelie att