Bakom embetsmannaveridens kulisser. Stockholms-Postens för i onsdags tager publiken vid handen, föror den in på sjelfva scenen och låter den se aktörerna på statsteatern, beröfvade den nimbus, hvarmed deras egna höga later inför allmänheten omgifvit dem. Så här hänger det ihop med de maktpåliggande värfven i de centrala styrelse verken :) För att rätt fatta förhållandet inom embetsverlden måste man kasta en blick tillbaka på det ögonblick, då den från universitetet utexaminerade studenten blir en ung man i verken. Man må icke tro att pluralen i det sista ordet står för intet, och deri ligger första anledningen till missförhållandet. Embetsverken öppna för alla utan undantag, som vilja der pröfva sin lycka, ett slags gästfrihet eller en rätt till laga försvar, utan någon förbindelse att taga vård om de unga männens framtid eller ens på ett ändamålsenligt sätt sysselsätta deras arbetskraft. Utom de närmare 300 underordnade tjenstemännen, hvilkas befattningar kunna skötas utan särskilda embetsmannastudier, funnos vid 1868 års början, enligt särskilda utskottet vid samma års riksdag för civiladministrationens ombildning, icke mindre än 502 extra ordinarie tjenstemän, men då en stor del af dessa voro på en gång inskrifna i flera verk, var det rätta antalet endast 320. Ingen enskild arbetsgifvare antager flere biträden än han kan sysselsätta, men staten antager öfvertalingar till nästan obegränsadt antal. Detta sväfvande löfte om sysselsättning, hvilket icke behöfver hållas, måste verka menligt på de unge männens hela framtid, som komma, kanske väl förberedda och brinnande af håg till nyttig verksamhet, men icke kunna finna någon. Hvad är nu deras sysselsättning? De som ingå i konungens kansli eller de förvaltande verken få till en början uppvakta, det vill säga dagligen efterhöra, om det finns något litet arbete för dem. De erhålla då en del af den renskrifning, som tillhör lägsta tjenstegraden, kunna i gynsammaste fall få sig uppdraget att uppsätta promemorier eller uppkallas att biträda med kollationering, men detta utan någon, ersättning. De som uppvaktat flitigast kunna under lyckligaste omständigheter erhålla 50 rdr i qvartalet såsom gratifikation. Det lär finnas personer med icke så liten skicklighet, som på detta sätt i 10 års tid skänkt staten sitt arbete och till belöning derför fått en årlig drickspenning af ett eller ett. par hundra riksdaler, utan att de ännu kunnat uppnå den lägsta ordinarie platsen såsom kammarskrifvare eller kopister. Men om de också lyckas deri, om de, för ett arbete som cextra-ordinarien gör för intet, slutligen erhålla 1,000 eller 1,800 rdr i fast ) Då vi anföra denna skildring ur Stockholms-Posten erinra vi på det uttryekligaste att det finns många slags embeten och tjenster i riket, hvilkas riktiga skötande fordrar sakkunskap, godt omdöme, vidsträckt erfarenhet, stark författningskunskap, menniekokännedom eller skarpsinnighet. Det är icke sådana tjenster skildringen gäller, utan embeten och tjenster i konungens kansli samt till en del väl äfven de lägre graderna i kollegierna, m. fl. verk. Det kan icke nog ofta erinras, att nästan allt hvad som kan få namn af annat än ett simpelt mekaniskt. arbete numera, hvad regeringsgöromål angår, utföres af komitger, men icke af departementernas embetsoch tjenstemän, oberäknadt hvad statsråderne sjelfva göra. Vid sådant förhållande är det nästan ofattligt huru det kunnat lyckas bringa det derhän att de praktiska yrkenas ofta svåra och tankeansträngande -arbeteär-ringare aktadt än det mekaniska protokollsförandet och skrifveriet med kunglig fullmakt. Red. af D. N a aa a RM RE KR RR