Dagens Nyheter – 4 december 1869, sida 2

återfå sin frihet. Fäll ett ord för saken hos pappa! — Nej, jag tackar, det der lägger jag mig icke uti. Pappa tycker om mågens pengar, och flickan får hålla tillgodo med hvad pappa tycker, dermed punkt. — Aldrig kunde jag tro attfarbror skulle tala så bjertlöst, men det är detsamma, ty farbror tänker icke så, och åtminstone ligger väl Wilmers lycka farbror för mycket om bjertat, för att . . . — Att jag skulle vilja befordra Amelie till Lans hustru: Jaha, deruti bar du fullkomligt rätt, ty Wilmer bryr sig icke om Amelie för ett: rurstycke, och det är illa för henne, om hon gått och förälskat sig i honom; då komma de att dela lika öde, ty han har gjort detsamma i en annan, och jag fruktar äfven det är em hopplös kärlek. — Wilner skulle icke tycka om Amelie? Omöjligt! Ea annan? Omöjligt! — Åh, det är ganska möjligt, sade doktorn, i det han otåligt tummade på sin käpp. Och denna andra? frågade Martha knappt hörbart, ty hennes bjerta stod stilla i väntan på svar. ; — Den andra — ja, hvad vet jag! Du har alltid haft Wilners förtroende — du torde känna den andra bättre än npågon annan,