Dagens Nyheter – 4 december 1869, sida 2

de studerande i allmänhet till åren komna män. Bologna-universitetets statuter ha varit ett mönster för många högskolor i andra länder, äfven uti norden. Dock är Upsalas inrättadt i likhet med universitetet i Paris, som något längre fram i medeltiden blef den allmänt följda modellen. Sistnämnda högskola daterar sig från slutet af 11:te eller början af 12:te seklet. Der lästes mest teologi och filosofi. De realistiska vetenskaperna ansågos underordnade. Universitetsförfattningen var här aristokratisk: all makt var lagd i lärarens händer. Studenterna indelades i 4 nationer: den normandiska, picardiska, franska och engelska, till hvilken sistnämnda äfven tyskar och nordbor hörde. Tal. förklarade upphofvet till namnet wuniversitet sålunda: Universitas kallades under medeltiden hvarje korporation; småningom blef det en benämning särskildt på den korporation, som ännu heter universitet. Således har detta namn, såsom man förmenat, intet afseende på högskolans betydelse. I England är :Oxford-universitetet det äldsta. Det påstås ha uppkommit genom en emigration från universitetet i Paris, hvarom likväl kan vara tvifvel i anseende dertill att dess institutioner mycket skilja sig från de parisiska, som deremot vid:de flesta andra dylika läroanstalter äro slafviskt efterbildade. Hvad beträffar de gamla universiteternas styrelse, utgjordes denna egentligen af kansleren, som dock icke var en så förmän man som nu för tiden. Han tillsattes af biskopen och fick ofta nöja sig med den anspråkslösa titeln magister scholR. Dock var hans makt stor: han tillsatte lärare, han utdelade licentia docendi m. m. l I 13:de årbundradet uppkommo fakulteter, och härtill var en länge pågående häftig strid mellan teologer och filosofer orsaken. Em ! kompromiss slutade striden (sedan det gått så långt att dominikaneroeh franciskanermunkar trängt sig in vid högskolorna och öfvertagit den teologiska undervisningen). Tal. gick ej lingre i sin historik. Han bad att få göra en paus, för att sedan endast tillägga några reflexioner. Och dessa? Hvad medeltidens undervisningsmetod vidkommer, gjorde den gagn för sin tid, huru oduglig man än ur andra synpunkter må anse den. På ett nutidens universitet har man med rätta helt andra och större fordringar. Fordom fanns ingen kritik — i stället obegränsadauktoritetstro. . Och det var ej blott på kyrkans auktoritet man litade, också den antika litteraturen ansåg man innehålla idel vishet. Hvad en gammal romersk eller grekisk författare sagt togs för gildt, äfven om han yttrat sig om saker, som man med skäl kunde antaga att han icke begripit. Medeltids-univergiteternas verksanihet gick ut på att göra: förnuftet gållande öfver denna auktoritetstro och detta skedde genom att upparbeta tankeförmågan medelst filosofiska studier. Man kan derför ej säga att dessa universiteter föga uträttat; ty om de praktiska resultaterna af deras arbete voro ringa, ha de bidragit till att utbilda menniskoförnuftet, förbättra sjelfva det instrument hvarigenom sednare tiders odling kunnat beredas. Beträffande forskningens frihet sökte väl kyrkan oupphörligen inskränka denna; men universiteten lyckades i de flesta fall omintetgöra dessa försök, ty de stodo lyckligtvis midt emellan tvänne stormakter, kyrkan och staten, och då de antastades af den ena, sökte de, vanligtvis med framgång, skydd hos den andra. Att någon valfrihet i afseende å läroämnen icke existerade, kom sig: deraf att ingenting fanns att välja på. Spridningen af universiteternas vetande var under medeltiden så till vida större än nu, som högskolorna då besöktes af vida flera lärjungar. I Oxford räknades på 1400-talet ibland 30,000 studenter. Från universitetet i Prag utvandrade en gång till följe af en tillfällig orsak flera studerande än det för ett tiotal af år sedan fanns vid alla Tysklands universiteter tillsammans. Vid sin nästa föreläsning ämnar hr Siljeström fortsätta den nu påbörjade historiken. fn