skapet eossttens—————————————EEEXEEXÅ AA Rektor Siljeströms andra föreläsning hade lockat ett något talrikare auditorium än den första. Den lilla salongen (la Croixs mindre) var ungefär till två tredjedelar besatt. Äfven denna gång utgjordes församlingemnstill icke ringa del af damer. Sedan talaren protesterat mot vissa tidningars framställning af några yttranden, som han haft under sitt förra föredrag, af hvilken framställning kunde tyckas att han uttalat pvanteistiska satser, öfvergiek han till sitt ämne. Han talade om huru man i allmänhet ringaktar medeltidens kulturarbete, men sjelf kallade han detta ett grundläggningens, vägbrytnvingens arbete, ingalunda utan stor betydelse. Universiteternas första uppkomst bör förläggas till slutet af II:te och början af 12:te århundradet. Man kan säga att den allmänna entusiasm i sinnena, som korstågen frambragte, var den gnista som väckte dem till lif. Rörande upphofvet till universiteterna har man tvistat, huruvida kyrkan bör ha äran deraf eller ej... Talaren ansåg att denna ära med ganska stort skäl tillägges kyrkan. Han kastade en återblick på forntiden, erinrade om huru den antika bildningen knappt hunnit gå under genom vestromerska rikets fall, förrän i mellersta Europa begyntes en — skolundervisning. Man har förmenat att det var en ny civilisation som började uppspira, men man har misstagit sig. I dessa den första medeltidens skolor voro lärjungarne — barbarer, men lärarinnan hette Roma. Nedstigen från triumfvagnen, uppfostrade hon sina besegrare, som sålunda tillegnade sig hvad det räa våldet icke förmådde gifva dem, likasom HercuJes diade styrka ur den sofvande Junos bröst. Men bredvid antiken framstod kristendomen med sitt ofantliga inflytande, hvars mo-; raliska och religiösa momenter tal. förbigick, endast fästande sig vid hvad kyrkan i intellektuelt hänseende uträttat. Det var kyrkan, som gaf riktning åt den nya bildningen, derigenom att hon till sitt modersmål antog latinet. Se: der orsaken till att hvad man kallar nationel bildning fått träda i bakgrunden ända intill våra dagar: Följden af att latinet blef kyrkans språk var, att uppfostringsanstalter, hufvudsakligen afsedda för språkstudier, inrättades vid kyrkorna och klöstren. I dessa skolor skulle, enligt första meningen, endast prester bildas; men det är dock de som utgöra ursprunget till alla våra läroanstalter, universiteterna icke undantagna. Undervisnin-: gen var naturligtvis i de flesta af dem tem-: ligen underhaltig; men här och der uppstod: en god skola, som Yann rykte, och dit strömmade så många kunskapssökande, att anstalterna måste utvidgas och klostren, i hvilka de till en början varit inrymda, blefvo otillräckliga. Skolor uppkommo bredvid klostren och kyrkorna; snart stodo der fullständiga läroverk, endast behöfvande organisation. De ämnen som vid dessa äldsta högskolor utgjorde föremål för undervisning voro latinska språket, grammatik, logik samt retorik; allt var således anlagdt på den formella bildningen. Och denna ensidiga filologiska karakter, som undervisningen redan från sin första början erhöll, har den ännu alltför mycket bibehållit. Det var folkvandringen från andra sidan Medelhafvet som förde det goda med sig, att filosofi och naturvetenskaper vunno insteg i det vestra Europa. Araberna, komna till Spanien, förstodo nemligen väl att uppsamla den antika bildningens spillror. Frågar man, hvilket universitet är det äldsta, kan något fullt kategoriskt svar svårligen derpå gifvas. Tal. ville emellertid antaga att det i Salerno hade högsta åldern. Det daterar sig nemligen från början af 11:te århundradet, och der studerades hufvudsakligsn medicin. I förbigående omnämnde tal. att en person, som besökt högskolan i Salerno under dess första tid, berättat det ett fruntimmer var den lärdaste bland eleverna — något som ju förtjente påpekas nu, när man talar så mycket om qvinnans större eller mindre lämplighet för högre uppfostran. Bologna-universitetet, det mest framstående under medeltiden innan universitetet uti Paris kom i flor, torde vara föga yngre än det i Salerno. Juridiken studerades der mest. En fri anda rådde vid dessa gamla italienska skolor: studenterna tillsatte sjelfva lärare och afgjorde alla läroangaltens angelägenheter. Men så voro också Ae fe as PR a RA ME RR a AT RE AA AT At HR RRPSRRANE