Dagens Nyheter – 1 december 1869, sida 1

tadelsjuk verld att gissa och göra sina egna slutsatser. Så ser Wilner saken, och för öfrigt är ju den stollen kär öfver öronen i Amelie, och det är en sjukdom, som så tager alla tankar och intressen i anspråk, att det ej finnes mycket öra och öga för annat. — Ack, min Gud! Det är då för olyckligt. — Jag menar du är besatt, Karin, med ditt olyckligt! — Så fort sorgen efter Gustaf något lagt sig på Aspviken, ställa vi till de unga tus bröllop, det äro fru Maria och jag öfverens om. — Hvad säger du? utropade Karin med lifigaste oro. j — Nå, Gud förlåte mig, tror jag icke du fått koller på gamla dagar, Karin! Du tager vid dig, som om du ville hafva pojken sjelf. , a Ett tanklöst skämt, min bror, sade Karin missnöjd, och jag är alls icke vid lynne att skämta. Detta giftermål kan icke komma till stånd, och det var en verklig olycka, att Wilner skulle blifva kär i en flicka, som han sett uppväxa, det brukar sällan inträffa; men lyckligtvis måtte han icke veta hvilkendera af flickorna han tycker mest om, eftersom han friat till Martha. — Sesåder, hvad är nu detta för en historia? — Det lär vära sanna förhållandet, men det betyder ingenting, ty Martha är alltför klok