Dagens Nyheter – 30 november 1869, sida 1

i öfriga ämnen kunna betydligt utvidgas, likasom genom besparing af lönerna åt en del lärare i religion och de döda språken tillfälle kunde beredas att vid de högre elementarläroverken anställa, jemte nuvarande lärare i lefvande språk, äfven infödda lärare för undervisning i dessa språks talande och skrifvande. En sådan undervisning, som länge ansetts nödig vid krigsskolan och ej heller blifvit förbisedd vid seminariet för bildandet af qvinliga lärarinpor, blir för hvarje dag allt mer och mer behöflig, synnerligast som man bör hoppas att för framtiden unga män, efter slutade skolstudier, hellre skola välja ett praktiskt yrke än offra sina bästa år vid akademien och såsom extra ordinarie tjenstemän -— för flertalet utan annan utsigt än en knapp lön under mannaåren, och om, såsom troligt är, pensionerna indragas, en nödställd ålderdom. För genomdrifvande af en sådan reform inom elementar-läroverken fordras dock först att styrelsen öfver dessa skiljes från domkapitlen och uppdrages särskilda, länsvis utsedda direktioner, efter samma princip, som direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, samt att de till det nuvarande ecklesiastikdepartementet hörande göromål fördelas så, att de. rent kyrkliga öfverlemnas till justitie-departementet, och ecklesiastikdepartementet utbytes mot ett undervisningsdepartement, hvars chef bör vara lekman, — I hvarje fall är sistnämnde förändring högst nödvändig, ty så länge vården om kyrkan och undervisningsverken tillhör samma departement, och särdeles om departementschefen är prest, kan någon tidsenlig reorganisation, vare sig af elementar-läroverken eller af öfriga allmänna undervisningsanstalter, svårligen vara att förvänta.