errskade öfverallt. Morgonens bekymmer ör Gustafs plötsliga insjuknande hade helt ch hållet tagit alla deras tanluar i anspråk, A att de förgätit gårdagens fest och nödiga llsägelsertill husets ordnande. Martha örjade tyst att plocka tillrätta ett och pnat, och Maria gaf några befallningar till omestikerna om frukostbordets ordnande. n matmor får aldrig glömma att hon är atmor, Vore ock hennes tankar och känslor drig så hårdt anlitade och upptagne på nat håll. Huset bragtes snart i sitt vanliga skick h allt gick sin jemna gång, utom inom ukrummets väggar. Der voro vexlingarne lrika. Gustafs feber tilltog, stunderna af ila och lugn blefvo allt mer och mer sällnta, och dagar och nätter förflöto för alla sets medlemmar i vaka och ångest, och p som icke minst led af denna ångest r Rudolf, som knappt vågade nalkas sin ns sjukläger, emedan det från första stunn af hans yrsel varit tydligt, att skräckderna i den sjukes fantasi mångdubblas och. antogo ännu mera förfärande diensioner vid åsynen af fadren. Det var ännu en, som Gustaf ej med p kunde se vid. sin säng, och det var n hittills så varmt värderade ungdomsnnen. Wilner, Besynnerliga, för en hvar dliga och osammanhängande ord und9 Guxstaf under feberyran. Maria, dok