intimaste detäljerna af det inre lifvet i seraljer Jag föreställer; mig ofta att jag. är en ensar åskådare af en påntomim, i hvilken Clown oc Colombine, Herequin doch Pantalon klädt sig la Turque för mitt höga nöjes skull. De hand lande personerna äro, såvidt jag varit istånd at följa skådespelets intrig, följande: Hufvudredaktören, regissören och direktören en och samme person är påschan sjelf. Jag tro knappast att jag någonsin sett en man så fetfö sin längd eller kort för sin vidd: Då han är deshabille, är hat i hög grad lik en af dess kinesiska mådarmfigurer, hvilka äro placerade på våra käminer och icke göra annat än nick: och nicka. Klädd ien kattunsnattrock; tillhål len omkring — hvad som en gång. var hant lif — med ett rödt bälte, är den nedre hilfter ali hans runda. figur dwbbelt så vidlyftig som der öfre. Då ham: är:i full gala; bär han en grön röock! med skitnbriäm, eh grön turban öch en diåmantring med en sten MV stor, at jag icke kan annat än tvifla på dess äxrthet. Hans ansigto skulle vara vackert, om det icke vore ut: spändt af felt; bans ögon äro klarå, och hans hy hvit, och så tung och oformlig han än är, tror jag likväl icke att han kommit synnerligt långt in på fyratiotalet. -Haf er intelligent ut och så godlynt som en man kan vara; som älskar ett lugnt lif och hela dagen i ända har en hel hop qvinnor på halsen. Man beriittar mig, att han har fyra lagliga hustrur; men utom dessa, så har han, med frillor och slafvinnor, väl ett dussin qvinnor, som hafva rätt till hans uppmärksamhet. De fyra hustrurna — de lagliga, menar jag — äro af olika åldrar. Det är ett gammalt, skrynkligt fruntimmer, som har en gnällande röst och en förfärlig tunga och som tillbringar sin tid med att trafva omkring öfverallt med slöjan på sned öfver ansigtet, slamrände oupphörligt och grälande på en hvar som kommer i hennes väg. Den andra höstrum är en qvinna omkring fyratiotalet, med ett ansigte söm redan antagit nötknäpparefasoneu och med en skarp, sur min, som åren nog komma att. ytterligare utveckla. Magan n:o 3 är en mörk; gulblekt brunett med djerfva, blixtrände ögon fch med en min, som om hon kunde reda sig på egen hand i hvilken ställ:ing hon än blefve försatt. Den bättre hältten — eller kanske rättare åttondelen 2En:ö 4 är deremot:en ung, liflig, mörkögd dam om nitton eller tjugo är, som bär glacehandskar med fyra knappar och har en hvit sidenparasoll, kantad med Svarta spetsar, och en slöja så tätt bunden omkring hennes sjömnushatt af halm, att man lätt kunde taga henne för ett europeiskt fruntimmer. Inhvar af dessa fyra damer har sitt särskilda följe af tjenarinnor, och de flesta af dem hafva barn och ammor, ehuru jag icke var ifBtånd att upptäcka till hvilkendera familjen de höra. Det är två små vackra barn — en gosse och en flicka — i hvilken paschan är synnerligt förtjusk Han måtär dem ständigt med kakor, namnamcoch frakt, och. de bo i den största salongen, der det äfven finnes eft dibarn. Dessutom finnes det en liten mörk pojke, som är något äldre och hvilke ingen egnar synnerlig uppmiirksamhet och som alltid mer eller min? dre ära vägen föralla, Det är temligen lätt att gissa, att han är hushållets (smail, ehuru jag icke kär sitra hvem Hagar är Måbiända tär det den täcka. gqviona med milda. ögon, som jag ibland ser titta fram genom en halföppen dörr och som af ett etler andaät skäl aldrig visar sig uppe på dick ; men döt vet jag icke. — Det finnes en hel mängd:qvinliga tjenare; och en af dem är en stor negress; klädd i hvitt; så äro äfven de andra qvinhorna, söm oupphörligt traffa från den ena salongen till den andra och hvilkas ansigten man knappast kan urskilja underderas blå bomullsschalar och täta slöjor. Tjensten mellan harem och den yttre verlden skötes--af tre hetjenter. -Den högste i rang af dessa ären svart eunuck — mycket lång och ohyggligt ful, med framstående änderkäk, en alldeles tillplattad niäsa-öch ofantliga svällande läppar. Deune tillbringar ständigt sin tid i någon af salongerna, men passar endast upp damernå på det sätt att han bär till dem maten eller tänder deras pipor, med en min, som om han gjorde det af godhet och nedlåtenhet. Närmast irang kommer en ung, vacker karl med ett par fina mustascher, som tjenstgör som ettr slags major-domo och kammartjenareråt spaschan-.och som står på synnerligt god fot med damerna och ständigt pratar med dem genom dörrarne och uträttar tjenster åt dem, ehuru. han aldrig går in i salongerna — åtminstone icke så att någon ser det. Slutligen kommer en ten pyssling, som är något år mellan tio och tjugo ock söm tjenstgör som barnpiga åt alla barnen, som: knuffas af ammorna och skuffas af eunucken, och som en hvar stupar på, tills jag stundom undrar på att hän icke kastar sig hufvudstupa i vattnet för att söka en bättre verld. ! Men äfven med tillhjelp af sina manliga tjenare måste paschans lif just icke vara blafid de lättaste. Det är alltid någonting på tolk i någon af salongerna; och den trinde-lille-mannen måste väl tjugo gånger om dagen pustande vanka ned från däck för att stilla sakerna tillrätta der nere. Dagarne äro minsann icke alltid sötebrödsdagar äfven för en pascha med. flera hästsvansar. Hela mörgonen är det:en ständig villervalla der nere. Ån saknas en; toalettartikel, än skall man fötetaga sen. utflykt till någon annans hytt, eller har pipan slocknat, eller är vattenkannan om, eller skall det biddas upp, eller har frurostensicke kommit i rättan tid, eller. gråta barnen; och af en eller annan anledning är det ett ständigt smällande i alla dörrar, och ett sprinsatide och ett pratande; ochettrasslande-af kjortjar hvarje dag vid middagstiden och för öfrigt hela dagen i ända.