Dagens Nyheter – 26 november 1869, sida 2

oo SKARA hålla en liflig, stundom rolig konversation om ingenting, och detta är isällskapslifvet en ovärderlig: talang. Han skulle: således alltid blifva eftersökt och fjäsad hvar han kom, och detta blef äfven fallet i en landsort, der medtäflärne ej voro många; om der också funnos några, som i ett eller annat afseende voro honom öfverlägsna. Eeiler hade för närvarande endast öga för den sköna Amelie, hvilken han föresatt sig att göra alldeles yr i hufvudet. — en värdig hjeltedat, hvartill begagnades alla smickrets: och ögonspråkets resurser: Vi lemna nu det: första paret-i valsen och vända våra blickar till några af de öfriga, bland hvilka finnes mången ung ortens tärna, som vore värd: en. särskild beskrifning ochall vår uppmärksamhet; men, tyvärr, I flickor täcka, man kanju ej för alla räcka, — och just nu valsar en af våra närmare bekanta ut på arenan: Rosalie! Ja, funnes icke Amelie, så spå vi att Rosalie blifvit utkorad till balens drottning — hon ser ju ut-som en rosenknopp irsin ljusröda forsklädning, oaktadt sina passerade tjugotvå år! Hon dansar lätt som en elfva och lutar hufvudet behagsjukt åt sidan, koketterar med sin solfjäder och vänderlorgnetten i smyg bort åt en viss vrå, derifrån ett par mörka ögon blixtra; men ej, visst icke mob::henne nej, hon ser det nog; de följa med oafvänd upp