Dagens Nyheter – 26 november 1869, sida 2

märksamhet det första paret, och så mörka, så lågande har Rosalie aldrig kunnat tänka sig att dessa ögon kunde blifva . . Der stannar nu ett annat par, det är Martha och en liten häradshöfding —för liten till och med för vår observationsförmåga, då så mycket annat bjudes. Martha Visar sig denna afton särdeles till sin fördel. En smakfull toalett och ljusskenet bjelpas åt att mildra hennes fulhet, och lifligheten omkring henne har satt färg på kinderna, hennes nätta figur lämpar sig förträffligt för dans och en hvar: måste finna henne vara en ganska behaglig flicka. Äfven hennes blick tager stundom sammå riktning som Rosalies, och en half suck smyger sig öfver hennes läppar. Så snart valsen är slutad, närmar sig figuren med de mörka ögonen till Martha och hon räcker honom vänligt handen. — Hvåd du kommit sent, Wilner! . .. Vi började misströsta om att få se dig i afton. — Vi? Goda Martha, det är säkert endast du, som egnat mig en tanke, och endast du kan också gissa hvåd som uppehållit mig. — Ja, jag anar att du tagit vägen förbi Stalpet. i — Tack, Martha! Du anar alltid riktigt, då du befattar dig med att tyda mina tånkar. Du är den enda i verlden, som för