vintern! Du vet de årstiderna äro ej mina favoriter. — Nu blir jag hemma öfver vintern, och vi skola hjelpas åt att hålla hemmet muntert; men, moder, du får nu tänka litet på mina lekamliga behof och gifva mig något varmt att dricka, ty jag är mycket frusen och ruskig efter resan. Ack, att vi skola hafva bal i morgon! Hvad skall det tjena till? Jag hoppas att jag ej är påräknad som dansör, ty den konsten kan jag ej. Hör nu, hvad månde den. der grossören vara för en personage? Han ingifver mig ingen synnerlig sympati. — Icke mig heller, men Rudolf tycker om honom, och hvad balen beträffar, så måste du hålla god min, ty pappa har just ställt till den för att fira din hemkomst och roa flickorna: . — Flickorna, det vill säga Amelie; men, allt nog; vi skola, som du säger, hålla god min för att tillfredsställa pappa. Den ståtliga hufvudbyggnaden på Aspviken företedde baldagen en ganska imponerande anblick redan på långt håll för de gäster, som ämnade sig dit. Den starka ;upplysningen från tyenne stora våningar spred sitt sken öfver gårdsplanen och trädgården, och dessa platser upplystes ytter