Dagens Nyheter – 26 november 1869, sida 1

blifva lysande. Utom att den omtalade grossören från Göteborg illustrerade festen med sin närvaro, så hade majorn funnit ett ännu mera talande skäl att ställa till den just denna dag, emedan Gustaf väntades hem till en välbehöflig hvila efter alltför trägna studier. Han kom också verkligen dagen före balen, och med glädjetårar slöto föräldrarne den nybakade magistern 1 sina armar. Hänryckningen var allmän och man täflade om att betyga Gustaf sin tillgifvenhet. — Men, min käre son, sade Maria, då hon förunnades att få honom litet på egen hand, hvad du är blek och mager; du har Jäst för mycket; måtte du blott ej ha skadat din helsa! — Åhnej, lilla mamma; men du förstår väl att det skulle se alltför olärdt ut, om jag vore fet och pussig. Då skulle man tro att jag sträfvat efter Bacchi-kransen i stället för magisterkransen och att min omtalda lärdom vore bara humbug. Men nu, käraste min mamma, får du genast lofva mig att komma med flickorna till promotionen, annars har jag föga glädje af den herrligheten, ty att se dina ögon lysa af fröjd vid detta tillfälle, det har just varit det mest tjusande i alla mina drömmar. -— Ack, min käre, käre Gustaf, nog skola vi komma till promotionen! Godt, om vi redan vore der och öfver den kusliga hösten och WILHELM WILNER. is.