Dagens Nyheter – 23 november 1869, sida 2

egenskaper, och bredvid den näbbiga och koketta Rosalie är hon en verklig engel. Detta om Bernards omdöme, och mången skref under det af allt hjerta. Hvad Amelie beträffade, fortfor hon att ständigt växa till sig; men hon var dock ännu under målet, enär hon, enligt doktorns försäkran, ej hunnit en sådan skönhetshöjd, som hennes mor innehaft vid samma ålder. Amelie var dock nu på sitt sjuttonde år och skulle enligt sin fars åsigt, föras ut i verlden. För att göra en början härmed, fick hon åtfölja Karin Bernard till en af vestra kustens badorter. Rosalie skulle under tiden vistas på Aspviken, och man hoppades det bästa af fru Marias och Marthas välgörande sällskap för den något excentriska flickan, som till doktorns stora oro börjat visa tecken till en nog romantisk kärlek för ortens unge, utfattige länsman, hvilken dertill hade den svagheten att ofta vara ortens mest välplägade man. Men ilandsorten är det ofta ondt om passande ungkarlar, och Rosalie måste svärma för någon. Så stodo sakerna då Wilhelm Wilner, genom doktor Bernards med fleres rekommendationer, blef anställd som bataljonsläkare vid X. regemente och således flyttade till x köping. Han blef på detta sätt nära granne till Aspviken och försummade icke att göra sina visiter der, Fru