Dagens Nyheter – 23 november 1869, sida 2

Bref från Paris. (Från Dagens Nyheters körrespoädent.) Paris den 15 höv. 1869. Vintern har här gjort sitt inträde — denna årstid, naturens sorgetid, är signalen till samhällslifvets nöjen. November kallas af invånarne i Bretagne den svarta månaden; den katolska religionen har helgat de förstå dagarne af derna månad åt minnet af de döda; de dödas fest firas i hela Frankrike med den största högtidlighet. I Paris går mån på kyrkogårdarne och lägger kransar och Blommor på de aflidnas grafvar; i landsorten firas festen deremot påjdet dystraste sätt: i Bretägne går man tidigt på morgonen till kyrkogården, knäfaller med blottadt hufvud i det våta gräset och slår vigvatten på de älskades graffar; på aftonen kommer en stor procession med prosten i spetsen, alla bärande facklor; de göra nu en tur omkring kyrkogården och presten välsignar de dödas hvilorum: Hela natten ringa klockorna, i ingen boning sofver man dennainatt;; en ren bordduk bredes på bordet, en riklig måltid servoras, ty, säger legenden, de dödas andar komma att deltaga i denna måltid. En stor Id flammar i spiseln; andarne tycka om att värma sig som förr vid den gamla, välkända härden. Nu höres utanför i den mörka natten röster som sjunga;, sången lyder: Min son, min dotter ! Medan J hvilen i en mjuk och varm säng, lida vi; er moder och fader brinna i skärselden. Fallen ned på edra knän, bedjen för dem och gifven allmosor. Alla närvarande falla nu på knä ochj instämma i sången; det är de fattiga, som representera de aflidnas andar och gå, frånidörr, till dörr, der de emottaga rika allmosor. . Sedan fjorton dagar befinna vi obs i de fria valmötenas tid; de utgöra föremål för Pressens och allmänhetens nyfikenhet.! Striden är, ganska häftig mellan de liberala och jaco