Dagens Nyheter – 23 november 1869, sida 2

alla fall är ett underplagg, blifvit dragen utanpå den öfriga drägten, men, som sagdt är, härom vill. jag ej tala för att ej sjelf blifva stämplad. som en hedning eller bränd som en kättare af personer, hvilka ännu betrakta ceremonien som gudstjenstens kärna. Än mindre kan det falla mig in att söka väcka vanvördnad mot den prelatensiska ornaten, tiaren, krumstafven m. m., ehuru de i nittonde seklet torde förefalla den fördomsfrie, d. v. s. den gudlöse, en smula urmodiga eller hitförda från något högkori Rom. Nej! jag ville blott om den vanliga prestskruden anmärka, att han kunde vara bäde vackrare och värdigare och framförallt mindre — svart. Hvad den med en knapprad försedda prestrocken beträffar, så delar han med krigaren: vapenrock den odisputabla förtjensten, att man i den kitonen kan undvara både skjorta och ssöndagsblad, och se lUka snygg ut ändå, har man blott en halsduk, som-räcker till — förstås minst två hvarf! — Väl kunde man fråga, hvarför en religionslärare eller själaläkare skall vara mera utspökad, än en vanlig lärare eller läkare — de ende embet:män, som ännu — gudskelof! — icke insett uniformens förgyllande behag, — men hvad man vinner på den frågan, kan endast blifva ett förargelseväckande svar, emedan frågan sjelf innebär frön till förargelse. Men hvad skall man säga om ålla dessa galonerade herrar utom krigarklassen, alla dessa fredljgå embetsmän, som förvisso bära svärdet förgäfves, dessa guldsmidda tjenste: andar med kantrade båtar på sina hufvaden och gyldene trottoarer längs efter benen, hvad annat, än att de äro med eller mot sin vilja veritable uniforms-snobbar? Mad har knappast lyckats taga en qvistig läns: mansexamen, förrän man låter omgifva sitt lärda hufvud med en strålande gloria, ja tjockare desto bättre. Jag tror dock, att då fleste förnuftige embetsmän endast af tjenstepligt och af eftergifvenhet för sina förmäd ikläda sig dennå flärd, och jag wet, att då högre göra det af tvång. Sorgligt i sanning, att staten skall påtvinga sina tjenare dettå snobb-otyg! i Jag känner erdast två uniformer; som jåg, i och för sig sjelfva, måste högakta : en svart, skorstensfejarena och smedens, och en hvit, bagarens och mjölnarens.s. — ——