Dagens Nyheter – 19 november 1869, sida 2

afseende. Vi äro skyldiga honom all den ersättning som är möjlig, och då han nu icke eger ett hem, böra vi bjuda honom ett. — Jag skulle fast hellre vilja hjelpa honom på annat sätt — jag vet icke ... — Ack, Rudolf! Hjelpa honom på annat sätt, det vore att kasta till honom almosor, att förödmjuka honom. Nej, vilja vi göra honom något godt, måste han ställas på samma linie som våra egna barn och han har ju all rätt dertill, då han var din brors fosterson eller son. — Kära Maria, du riktigt plågar både dig och mig med denne Wilner. Du återkommer ständigt till detta ämne. — Ja, uppriktigt sagdt, så tycker jag det är som om jag icke kunde njuta med godt samvete af vår nya lycka, förrän jag vet denne ynglings väl försäkradt. Låt mig nu bjuda hit honom, så få vi bättre lära känna hans karakter och derefter bedöma hvad som bör göras. fä sus Boa ATS — Nåväl, som du vill; men jag befattar mig icke dermed. Du får både bjuda och underhålla din gäst. — Må göra, sade Maria förnöjd och satte sig ned att skrifva ett bref till Wilner, ett bref, deruti ett ömt modersbjerta, tydligen framlyste, ehuru hon bemödade sig att välja passande, litet främmande, litet sökta uttryck; men den: hjertliga meningen sken dock klart igenom och kunde aldrig förfela