Dagens Nyheter – 17 november 1869, sida 2

CCremieux, Arago, Allon, Lavertujon. FÖ en son af Zampasiberömde kompositör, Allix, Brisson m. fl. ha de bästa utsigterna att bli valda. Striden skall tvifvelsutan bli ytterst häftig, men att åtminstone ett par af de radikala, :och bland dem Henri Rochefort, komma att väljas, anses för temligen afgjordt; idock — lika visst är det att valet af dem, som vägra att aflägga eden, blir fullkomligt illusoriskt. På det hela taget framgår tydligen af den här allmänt rådande stämningen, att det radikala partiet dag efter dag förlorar terräng. Så länge dess ledare blefvo förföljda och fängslade och deras organer inom pressen belagda med qvarstad, så länge uppväckte de sympati genom att spela martyrens alltid tacksamma roll; men nu, då de obebindradt kunna säga och skrifva allt hvad de vilja, nu känner deras öfvermod, deras trots icke längre några gränser, och med förakt och löje vänder man sig bort för att icke höra deras vanvettiga öfverdrifter. Regeringens moderation går sannerligen långt, längre än man skulle tro det möjligt i ett lard, der för icke så lång tid sedan hvarje friare meningsyttring, hvarje kritik öfver regeringen och dess förfaringssätt straffades hårdt med fängelse och böter. När man bevistar ett af dessa valmöten och hör, huru kejsaren och ministrarne hånas och förtalas, huru man helt öppet uppmanar till uppror, huru man direkt affordrar kandidaterna den förklaringen att de vilja störta kejsardömet, proklamera reubliken och försvara denzra med vapan i and, huru ropet vive Vempereur till den grad väcker församlingens barm, att till och med ordföranden sjelf i vredesmod springer upp från sin stol och bjuder att den oför skämde, com framkommit med ett sådant Sapprorsrop, skall köras på porter, vär man alotiigen ser, hura Rochefort applåderas och hura hans vagn, då ban lemnar mötet, omrisga3 och eskortera3 gerom gatorna af en exalterad folkbop, som ropar lefve Rochefort, lefve republiken 0. r. v. med största möjliga styrka, under det att poliskonstaparne, helt tysta och orörliga, stå och se derpå — då måste man verkligen beundra regeringens fördragsamhet. Så långt korrespondenten. Vi tillägga blott Regeriogens föruragsamhet är mindre att beundra än Napoleons klokhet. Han har fuanit och tillgripit rätta medlet att betvinga oppositionen. Genom att gifva tygellösheten fritt spelrum, genom att låta de mest ursinniga hejdlöst rasa, midtför allmäaheteas ögon, värfvar han opinionen till sin bundsförvandt; de mera iugsa i landet, och dessa äro de flesta, rygga tillbaka vid de vyer af allt beståendes omstörtning och samhällets upplösande som företes på de stormiga valmötena. De oförsonliga gå för långt, Napoleon begagnar sig af deras oförsigtighot — och måhända skall till följd häraf despotismen till sist vinna seger. Sachsiska deputerade kammaren har med 59 röster mot 15 antagit ett förslag om förminskning af nordtyska förbundshären. Ett amendemang, som påyrkats af tvenne nationalliherala medlemmar. och som gick ut på att