Dagens Nyheter – 17 november 1869, sida 2

-— 14 handla så lumpet mot sin brors skyddsling; så mycket mindre som jag vet att ett testamente var upprättadt och att det var häradshöfdingens mening att adoptera dig och insätta dig till sin enda arfvinge. — Hvad säger du? Var det verkligen hans mening att adoptera mig? O, min ädle välgörare! Och Wilhelms tårar runno ohejadt. — Naturligtvis var det hans mening och utan tvifvel din rätt att blifva adopterad — Tror du — men min Gud, hvarfö ej . — Långt förr, mevar du? Men se det kan ju gifvas skäl som blott tiden kan undanrödja. Derom vet jag emellertid in genting; men ofta talade han meå längtar om den dag, då han skulle kunna insätte dig i en sons alla rättigheter, och han äm nade dig denna öfverraskning då du tagit studentexamen. Här sannas på ett för skräckligt sätt den gamla satsen: hvad du i dag kan göra, uppskjut ej till i morgon Testamentet är ej bevittnadt, således afin tet värde; men kan man tänka sig, att de vill kallas hederlig karl som begagnar el sådan omständighet för att tillskansa si; en förmögenhet som en olycka spelat ho nom i händerna? — Han, majoren, har ju familj, och de är kanske derför naturligt att han icke ar ser sig ha menskliga pligter mot andra