Dagens Nyheter – 11 november 1869, sida 1

PE ———————Ä I slöjdföreningen utskickat en person, hr C. A. Nyholm, till Schweiz för att inhemta kunskap i konsten att flåta hal, samt att samme man återkommit; beredd att sprida denna konst bland Sveriges allmoge; Det är med tillfredsstältelså vi nu kunna lemaa eb redogörelse för hr Nyholms verksamhet i detta fall från och med augusti månad förra året till och med september månad detta år, en verksamhet, som vittnar om att åtminstone några husbållvingssällskaper och kommunalstyrelser insett vigten af att en sådan nyttiö kunskap sprides. bland dem, hvilkas existens är beroende af deras händers arbete. Under ofvannämnde tid har nemligen hr Nyholm; på reqvisition, besökt 20 vlika orter i låndet, såväl i södra som mellersta och norra Sverige och lemnät undervisning i halmflätningskonsten åt tillsammans YOl persönet. ÅT reävirenterna voro 8 hushåliningssällskaper, 5 kommunsalstyrelser, 1 fattievårdsstyrelse, 3 slöjdskolestyrelser och 2 enskilda personer, nemligen handlanden ÅA. Bergöö vid Halsberg och baron H. von Essen på Arnö i Upland, hvilken sednare bekostade undervisningen för dem af sina underhafvande, som deraf ville begagua sig. Af de 701 personer, som :åtnjätit undervisning, voro de flesta barn eller under 20 år, men hr Nyholm räknade bland sins olever äfven sådana, som uppnått 50:å 60 års ålder. Vi äro sålundå på god väg att få halmflätningen till en hemslöjd, och detta är godt och väl. Mon för att det skall blifva något allvar med denna sak, mäste man likväl se till att man ej stannar på halfva vägen: Det är icke nog med att folket i olika orter fått lära sig konsten, det måste äfven beredas tillfälle att göra den kunskap, det inhemtat, för sig froktbärande; D.tta saknas ännu, ty för afsättningen af flätorna är ingenting gjordt. Hr Nyholm, som uttalär varma loford öfver den svenska allmogens håg och anlag för halmflätning samt intygar att de svenska flätorna äro fullt jemförliga med de i handeln förekommande tyska, här i afseende på afrättningen af flätorna framställt-det, som Oss synes, ganska praktiska förslaget, att hushållningssällskaperna lemnade understöd åt någon pålitlig och dertill fallt qvälificerad person, som ville anlägga en battfabrik, der de dugliga svesska flätorna fonne användning. Förenade sig de olika länens husbållningssällskaper härom, blefvo uppoffringen för hvardera icke stor. Sannolikt skulle äfven de kommuner, der halmflätningen bedrefves, finna med sitt intresse förenligt att med något bidrag underlätta anläggandet af en sådan fabrik, lika visst som det bör kunna förutsättas sä mycken patriotism hos den del af nationen, som begagnar halmhattar, att dea inhemska tillverkningen — förutsätt att den till pris, prydlighet och soliditet uthärdade jemförelsen med den utländska — finge företrädet framför hvad i samma väg utifrån hitförskrifves. Det vore ur mer än en synpunkt beklagligt om denna husslöjd, för hvisken intresset nu på ovanligt kort tid blifvit mera allmänt väckt oca hvilken synes på god väg att uppblomstra, skulle tyna bort och dö ut af brist på en omvårdnad, som utan några nämovärda uppoffringar synes kunna åstadkommas.