Dagens Nyheter – 10 november 1869, sida 2

der — litet blåst är väl icke så farligt. — Låt mig spela bloit en liten stund till! Men knappt hade dessa ord blifvit uttalade förrän bastanta karlsteg knarrade i förstugan och vår fru med ett gladt: Ack, det är Rudolf! — skyndade att öppna dörren; men hon drog sig missbelåten tillbaka, då hon icke möttes af den väntade. — God afton, min goda fru,sade den inträdande leende, jag finner af er mottagningsmin att jag är så lagom välkommen. — Doktor Bernard är alltid välkommen, återtog värdinnan lätt rodnande, men uppriktigt sagdt, så väntar jag med oro min man, som är ute i detta rysliga väder. — Ack, hvad de fruntimren alltid öfverdrifva: detta rygliga väder, för det att det blåser en smula. Vädret är ingen fara med, skall jag säga. Doktori sköt fram en hvilstol till eldbrasan och sträckte sig makligt och hemmastadt deruti, under det han fortfor: Nå, hur må pysarne? Kommen hit, barn, så får jag syna er. — Åh, du min käre Gustaf växer, så att snart är du för stor att leka med lilla syster. — Se, farbror, så mycket har lilla syster växt sedan farbror var här sist, sade flickan, i det hon trippade fram till stolen på tåspetsarna. Hvad befaller farbror nu? Skall Amy upp på bord och stolar för att synas och approberas?