Dagens Nyheter – 9 november 1869, sida 1

Göteborgs Handels-Tidning gjorde för ett par dagar sedan en målande och träffande sammanställning mellan yttringarne af den statskyrkliga ofördragsamheten i Japan och Europa. Vi tillåta oss meddela denna väl skrifna framställning: Ett besök på japanska riksdagens läktare. Samlen eder, vänner af statskyrkan och bekännelsens enhet, och följen mig upp på riksdagsläktaren! Vi skola åhöra en öfverläggning, som bör göra edra hjertan godt. Det vemod, som tidens tecken bredt öfver edra anleten, skall, hoppas jag. försvinna, sedan I erfarit hvilka varma, upplysta och mäktiga förkämpar edra läror ännu hafva. — i Japan. Det är en egendomlig och vacker tafla som afslöjas för vår syn, i det vi inträda i kammaren. Tvåhurdra tjugo japanska furstar och ädlingar, klädde i juvelströdda sidendrägter, äro der församlade. Det är riksdagsmän af annan halt än vår andra kammares i Stockholm. Ingen blandning, idel fint folk. Hade hr Oliphant, som känver flera af dem personligen, varit i vårt sällskap, skulle han kunnat för 983 utpeka åtskilliga, som bära äfven i Europa bekanta namn, t. ex. prins Satsuma, den stolte feodalherrn, som vågade utmana Englands och Frankrikes flostor till strid och hvars rikedom lär öfverträffa alla Rothschildars tillsammanstagne. Men vi kommo icke för att se och beundra, utan för att höra och uppbyggas. Frågan, som den höga församlingen afhandlar, är: hvilka åtgärder böra vidtagas för att betrygga statsreligionen och återföra Japan till bekännelsens enhet? enna fråga är väckt af en aktad motionär, som föreslagit att riksdagen skall till kejsaren ingå med en underdånig begäran att han måtte utrota de kristna sekterister, som nu, likasom för två hundra år sedan, vilja öfversvämma landet och hota staten med splittring, den rena läran med undergång. Den talare, som just nu har ordet, är för motionen. Han är en lärd ädling, som i någon af landets högskolor studerat den-rättrogna filosofien, en, i förbigående sagdt, mycket invecklad vetenskap, som blomstrar i Japan lika friskt som för ett antal år sedan i den lilla universitetsstaden X. Talaren bevisar, att ett oupplösligt samband eger rum mellan stat och religion, särskildt mellan japanska staten och japanska religionen. De hafva uppstigit ur samma rot: den japanska andan, och utgöra likasom ett tvillingsträd, hvars grenar inflätats och invuxit i hvarandra. Att åtskilja dem är att tillintetgöra begge. De äro årtusendens verk och stå med årtusendens helgd mot stundens hugskott. Landets nationalitet har vunnit sitt högsta uttryck i denna religion; ingen kan kallas äkta japan, som, född och ammad i skötet af fädernastlära, icke känner sig vara ett med henne. Men denna heliga organism hotas nu med undergång. Hon omslingras af en parasit, till hvilken fröet hitblåst öfver ms vr