och säg åt hushållerskan att jag icke vill ha middag förrän klockan 3, sade häradshöfdingen, i det han kastade tömmarne åt gossen och skyndade? att! inneslutal sig på sina rum, och efter några minuters kamp med de påträngande tankarne var han med hela sin uppmärksamhet upp uti arbetet. En knapp timma hade förflutit på detta sätt, då Calle åter visade sig i dörren. — Ursäkta, men det:är2en herre kommen, somånödvändigt. villitalakmed häradshöfdingen. — Visa honom ned till: herrarne i flygelbyggnaden. Notarien Lundqvist är väl hemma? i — Ja, det är han visst, och jag bad den främmande genast stiga in der; men han säger att det är i ett helt och hållet enskildt ärende han kommit och önskar träffa häradshöfdingen ensam. — Hm hm, — för in honom i förmaket, jag skall komma. — Det är då rent förgjordt i! dag! mumlade häradshöfdingen, i det han for med borsten fram och åter i sina gråa lockar och utbytte nattrocken mot den nysg aflagda bonjouren. — Jag lär få sätta natten till — stor sak, jag sofver ändå icke mycket, och med fasta, beslutsamma steg gick han till förmaket,-der den främmande . vid hans inträde vände sig från fönstret. Et, dystert moln lägrade sig på hans panna