Dagens Nyheter – 8 november 1869, sida 1

Dessa fullmäktige skola nämnas vid hofrätt och underrätt af rätten sjelf och vid högsta domstolen af konungens nedre justitierevision. Högsta domstolens flesta ledamöter (hrr Alexanderson, Södergren, Wretman, Rabe och Dreijer) ansågo sig, vid betraktande deraf att, domstols bemyndigande för vissa personer att såsom fullmäktige tillhandagå parter måste antagas innefatta domstolens vitsord om dessa personers skicklighet, moraliska egenskaper och pålitlighet, samt då en förmodan att inom alla domstolars verkningskrets eller i närhetena deraf städse skola finnas minst itvå män, som, af domstolen kände, kunde förtjena ett sådant dess omdöme och vore villige att ett slikt uppdrag sig åtaga, synes icke böra, såsom förslaget innebär, tagas till grund för ett ovilkorligt åläggande för domstolarne att meddela ett bemyndigande till sakförarekallet, på sätt förslaget innehåller — icke böra tillstyrka bifall till detsamma. Her, Iggeström och Carleson afstyrkte jemväl konungens bifall till-förslaget, anförande: j att, lika obetingadt man kan erkänna nyttan och det snart sagdt oafvisliga behofvet af en duglig och aktningsvärd sakförareklass, lika obetingadt bör erkännas, att en okunnig och samvetslös sakförare, är sämre in ingen, och efter justitierådens förestiällning skulle den af riksdagen beslutade lagen icke kunna i en stor del af riket verkställas utan en den rätta ineningen, illa motsvarande tolkning, till följd hvarat den genom domstolens bemyndigande rekommenderade sakförareklassen komme att betydligen uppblandas med sådana ingenting mindre än kunnige och rättsinnade män, som vid en mängd af uvdierdomstolarne i landet framträda såsom säkförare. dov gbio ba ; TITS TRE ar NT Pn rr SSA