Dagens Nyheter – 3 november 1869, sida 2

Bazaren, sultan Mahtuds grafkapell och Hasne eller skattkammareu. De praktfulla samlingarne i Hasnå intresserade kejsarianan på de högsta, och särdeles uppmärksammade hon de rika samlingar åf vapen och rustoingar, som burits af fordna tiders sultaner, bland hvilka deu märkligaste är suitan Murad II, Bagdads eröfrare. Denre snoltans hafvadborad är af guld och silfver, och diademet kring turbauen prydes af tre stora smaragder af renaste vatten och af 3 tums diameter. Halsbandet är sammanfogadt af tjagotvå stora diamanter. I Hasnå finne3 också ett besynnerlig. orvameut i form af en elefant, som är af massivt guld, hvilande på en piedestal alldeles öfversållad med utsökta äkta perlor. Der ser man ett bord, ivlagdt med orienvtaliska topaser, skävkt af Carhariza af Ryssland till viziren Baltadehi Mustapha, och vidare en såamli.g gala årägter, follsatta ut ädla stenar. I det. så kallade tronrummet äro divaner och kuddar klädda med en väfnad af rent guld, utan blazdning af silke, och dessutom äro de broderade med perlor, hvaraf många väga nära ett lod stycket. Bla.d de öfriga såmlirgarne märka: vågra barnvaggor af rent guld, va:er af bergkristall, guld och silfver, och rikt iulagda med rabiner, småragder och diamanter, vidare dolkar, svärd och sköldar etc. allt af det skönaste och konstrikaste arbete. En vandring blacd all desva fabulösa prakt är en öfverväldigande erinran, om d.n tid då det Ottomasiska rikets makt och storhet var en verklighet och då vestra Europa datrade för Amuraths soas afkomtingar. Fredagen bevittnade kejsarinnan sultanens precession till kyrkan. Den a ceremoni lar så Ofta blitvit beskrifvern och innebär i sig sjelf just ingenting auslående, så att vi kunra gå förbi den och inskränka 03s till att tala om ätt den verkligen egt rum. En syn af större prakt och merå intresse var den stora revyn, som på lördagen egde rum vid UnkiarSkelessy. Sultanea hade för tillfälles låtit bygga en kiosk i morisk stil, oca der tog ban plats md sin höga gäst. Kiosken var prydd med all österländsk prakt. Draperierra voro at karmosicrödt och grönt sammet (de turkiska färg.rns) -amt rikt broderade med gud. Till höger on i gå gen svajäde de kej erliga frin ka fanan, med de gyldene bien, och till venster böljad . för eä sakta viud fråa Svarta hafvet det e. årg fruktansvärda bano2et med halfmånen och s:jor a. Tjaso tisea man defil:rado förbi kiosken, och bland dessa brokiga trupper beucdrade? främlingarne isynnerhet ett regemente tserkesser samt några sqvadroner äkta österlä.ds!t kavalleri. Efter två tizmar var militärspektaklet förbi, och saltänes förde sin gåt till Unkiar-Skå:s8sy, der middagen intogs. Kronan på allå dessa festligheter var likväl kej:arisnan3 hemfärd om qvällen till Begierbey. Den syn som då e-bjöa sig från suitaveus jakt var underbar: skör och gjorda också ett djupt iniryck på kejsarinnan. Tälten på B-icos kullar och Bo:forenz båda sirändet lystez upp på en gång som genom ett trollslag. Eldar brunno öfverallt och myriäder af kulörta lyktor i tasen olika festoner kastade sitt imilda sken ut öfver det blankå våttret. Från fartyg obh båtar flögo täsentåls raketer oci kä:tade ewt regn äf g.istrande stiernor ät i rymden. På allå krigsskeppen brunzo bsngaliska eldar, och från Bajukdere till det Gyldene Hornet flämmads facklor öch brunno lampor i sådad mängd, att de föriogo månens sken, osktadt bhinmelsn var molnfri Och nått:ns drottnisg strålade i all sin glans. För att ytterligare stegra effekten af desså nattens under, smattrade gevärssalfvor från Yeni-Kenis, Kalendets och Therapåias höjder, bosvarade på afstå d af ariilleriets kanoner. Det praktfulla skådespelet var mera likt en dröm än en verklignet, och aldrig skall det gå ur minnet på dem som fingo skåda d n.a saga ur Tu;.n oca en natt. Isnan kej:arinnan lennsde Konstantinopel, be.ökte hon den armecisk-katolska kyrkan S:t Maria i Pera. Man håde särskildt låtit dekorera nämnda kyrka för tillfället. Vid hennes inträde der möitss hon af åtta armeiriska prester, som efter gammal sed räcite mot henne skålar af guld och :ilfver, fylida med sällsynta vällnkter. Den armeniska patriarken uppläste från altaret en helsning till kejsarinna2a, hvarefter hon gick fram öch mottog knäböjande patriarkens välsignelse. Vid detta tilfälle fick jag på nära håll betrakta kejsarinzana ansigte och figur, och det kan jag säga, ätt Kon ännu förtjenar det nama, som man gifvit henne här i det gaiola Byzautium: dea sköna Franza Imperatrizassy,