Dagens Nyheter – 3 november 1869, sida 2

härda någon antydan om porträttet. Arthur och Ernst Manheim märkte hennes nedslagenhet, men tillskrefvo den skrämseln vid olyckshändelsen på jernvägen, om hvilken fru Ellison berättade för dem. Erost Manheim skulle följande dag lemna England, och äfven han var allvarligt stämd. Gerba hade han dröjt något längre, men hans far var sjuk och väntade hans återkomst. Afresan skulle ske tidigt nästa morgon, och han bjöd derför fruutimren farväl samma afton. Arthur var bedröfvad vid tanken ätt mista sin unge vän och ämnade följa honom ett stycke på vägen. Vid middagstiden följande dag var Bertha Wagner sysselsatt i sin atelier, då hon underrättades att en herre önskade träffa henne. Troende det våra fråga om en ny beställning och glad åt hoppet om framgång, mottog hon den besökande med artig uppmärksamhet. — Fröken Wagner, förmodar jag? frågade främlingen, då Bertha förvånad betraktade honom: Hon tyckte sig igenkänna hans anletsdrag, utan. att kunna erinra sig hvar hon hade sett dem förr. — Jag är fröken Wagner, svarade hon. — Detta porträtt, forufor den främmande, framtagande det porträtt hon gifvit Lovisa och som var en äfbild af honom sjeif — detta porträtt var i er ego tills för en kort