Dagens Nyheter – 2 november 1869, sida 2

hufvadkontor. Lärare och lärarinna tjenstgöra 2 veckor, aen ha den 3:dje ledig. När man kmmer in i folkskolebanken, emottages mani en liten folkskoleflicka, som vaktar dörren, varför hon åtnjuter ett arvode af 1 rår i veckn. Lärare ha 200 om året för 2 timmars tjenstgöring om dagen, hvar 3:dje vecka fri. De flesta insättarie äro folkskolebarn, öfve 100 nya böcker ha af dem uttagits på desa 3 eller 4 veckor. De understödjas i isamlingen af lärarinnorna. Det har gått ill på följande sätt: Så fort sparkassan öpnades talade alla läraricnor i hvarje klass må barnen om sparkassans nytta, och den lärarinia som var anställd i banken, en förträfflig, ilärdig, klok och praktisk ung flicka, föreslog ina medlärarinnor att af barnea mottaga 1, 2, 3 öre, till dess summan gick till 25 och sedan insätta dem i sparkassan. Hon Ittade på ett mycket sinnrikt slag små motböcker, och taflor äro uppsatta som visa hura insatserna accumuleras. Dertill skaffade hon sig en sparbanksbok sjelf och äfven de andra lärarinnorna ha fått sina. Det har blifvit en vurm i skolan att spara, och flera barn insätta drickspeogar, frukostpengar och all möjlig förtjenst, som de förr slarfvade bort på frokt och sötsaker. Penningarne mottagas af lärarinnan före bönen om mornarne, d. v. s. 1, 2, 3 och 4 öre. Det förorsakar lärarinnorna otroligt besvär, men de göra det gerna, och i en klas3 samla barnen så snällt, att minimum för insättningen måste bestämmas till 50 öre i stället för 25. En arbetskarl har iusatt ett litet arf, stort 200 rår. Vid insättningar, som göras af barn under 12 år, efterfrågas fadrens eller modrens yrke, men de som äro öfver 12 år anses mogna att göra insättningar i eget namn af egen arbetsförtjenst. Den ofvannämnda lärarinnan, som talar med alla och känner haliva församlingen, har fått veta att arbetarne i allmänhet äro ledsna öfver att sparkassan ej får vara öppen en timma om söndagsmornarne 9—10, ty de kunna ej gå från arbetet lördagreftermiddagarne för att göra insättningar; men om de om lördagsqvällarne finge aflöningen, skulle de spara af den, så framt de söndagsmorgonen hade tillfälle att göra den fruktbärande. Eljest är frestelsen stark att rumla upp öfverskottet. Enligt böckerna utgjorde dessa veckors insats 1,386 rdr 50 öre, hvilket är vackert i stadens fattigaste församling. Naturligtvis hafva ej barnen insatt allt detta, men så är det å andra sidan icke blott de insatta satyfrarne som äro vinster; kärleken för ordning och sparsamhet, som redan är vunnen, är ett kapital som trotsar all bokföring. Tanken att samla öresbidrag af barnen, för att när de uppgå till 25 öre skaffa dem ea sparbanksbok, är förträfflig och gör heder åt den unga lärarinna som uppfann den.) Vi önska den snar efterföljd. Men vi önska också att sparbanksdirektionen måtte behjerta behofvet af en iasamlingistimme hvarje söndagamorgov. Säkert fordrades ej stor ersättning åt lärare och lärarinnor; då först blefve frukten af dessa välgörande skolbanker fullständig.