Dagens Nyheter – 2 november 1869, sida 2

s— intet är så stelt, så tungt, så stormigt,i Att ej musik ibland förbytt dess väsen. 1 Den man, som ej inom sig har musik, Och icke rörs af sköna toners endrägt, Är böjd för svek, bedrägeri och rof; Hans andes verksamhet är stum som natten, Och hans begär så svarta som en afgrund; — Tro ingen sådan man!... Och det är, Gud ske lof, ej slut med musiken, fastän den blida sommaren är förbi. Att nu ej tala om operan, de åter började populära konserterna och de musikaliska aftonunderhållningarne i De la Croixs Cafö å Norrbro, så ha vi de musikaliska bältespännarne Th. Blanch och H. R. Berns, hvilka med hvar sin stora orkester bjuda hvarandra spetsen. Det är en konkurrens, som, huru länge och ifrigt den än pågått, ännu på långt när ej hunnit sin spets. Flera öfverraskningar måste allmänheten göra sig beredd på. Så säges att hr Berns, som hvarje afton har fullsatt salong, der man numera, det måste erkännas, i alla afseenden betjenas långt bättre än förr, på fullaste allvar tänker på att gå ända derhän i förekommande artighet mot publiken, att skicka ut stora omnibusar till de mer trafikerade gatorna och hemta gästerna till sitt etablissement. Denna utomordentliga åtgärd kommer måhända i början att inskräaka sig till aftnar, då det är fult väder eller så länge Kungsträdgården bibehåller sin gamla träsknatar, men iden skall nog småningom utveckla sig derhän, att man snart endast behböfver säga till å hr B ras kontor, för att vid bestämdt klockslag på sällen ha utanför sia port ett ekipage, i hvilket man beqvämt kan rulla bort till Berns salong att gratis åhöra en kousert på 15 å 16 numror. Mer kan man väl ej bogära! Andamålse:ligare skulle det väl tyckas vara, om hr Berns skjutsade sina gäster hem, men han känuer sitt folk och vill ej ge lastarenom rum, så vida han ej ädelmodigt vill ge sin konkurrent hr Blanch äran af en sådan anordning, Denne seduare, som så ofta beredt allmänheten glada öfverraskningar, kunde nu, vid vinterns egentligasbörjan, om han ville lyssna till ett förståndigt råd, ha tillfälle att åstadkomma en sådan af angenämaste slag. Han skulle en gång för alla bortvisa de herrar, hvilka, liksom fribytareitrånga pass, fattat posto vid hans dörrar och pungslå hvar och en som villin. Blanchs Caf är en alltför behaglig tillflyktsort att endast vara samlingsplatsen för minoritetens representanter och att hållas stängdt för de många, som anse sig böra vända minst två gåvger på en 25-öring, innan de låta honom ipringa. Det är ett plus i nöjet af en angenämt tillbringad afton att höra horr Meissners orkester, det kan ej nekas; men det är lika visst en förlust att zödgas afstå från att höra hr Fexers. För sämre musik betalar man väl många gånger ofta större afgift, men det är nu en gång så, att allmänheten ej vill betala inträdesafgift till ett caf6, och ingen må tänka illa derom. Hr Blanch, som i så mycket förstått att följa med tidens smak, borde äfven fatta tidens demokratiska anda och ej vid sina dörrar uppställa vågra vaktmästare, att skilja fåren från getterua. Man kan ej beskyllas för samhällsomstörtande afsigter, när man endast tillämpar grundsatsen om allas lika rätt. Vill hr Blanch göra detta, så skulle derigecom den ru ingångna vinterns stockholmsnöjen bli icke oväsentligt ökade för mången. ok mente sms RR RR