Dagens Nyheter – 1 november 1869, sida 2

Emelie från Götebo Fyrmästaren ochlotsarne på Örskär voide första, som hastade om bord på fartygetch förankrade detsamma i säkerhet. Maiar endast genom fartygets namnbräde otbord vunsit bekräftelse att dot är ofvannäme brigg. Så väl denaa bri, som finska skeppet. Saturn, fördt af kajn T. Leweliu3, som på resa från hemorten asa till Marscill: med plankor, måste, för ; icke komma in mellan klippor och bränniar, förankras i öppna -jöo, öster om Gräs sedan tackliogen blifvit kapad öfserbordiraiva nu afobogseringsångfartyget Gefle bbit inbogserade i säkerhet till. Öregrand. Slupen Abdon, hemai Steckholm och förd af skepparen Berglu, har, under resa härifrån till Skutskär ed last af tegel, under den zednaste svåra tormen den 18 oktober sjankit i närheten Gefle. Bosättningen lär vara räddad. — I fredags uppim på strömmen briggen Natrona, förd af Ipten W. D. Robertson, hemma i Yarmouth(britiska Nordameriza). Fartyget, som varibå väg hit från Peteraburg ungefär 15 dar, har varit utsatt för de mest hårda storar samt varit nödgadt act återvända till ronstadt. Besättningen har sett flera, fart; dritva viad för våz. Briggen skall här ntaga full jernlast till Bosto. . — I lördags hitom en -:rysk besättning jemte styrman fråsden öster om Öregrund förolyckade ryska skonerten Ario, kapten M. Lebedff, på res från Umeå till hemortea Petersburg i baast. Fartyget har blifvit vrak, men det esta af löpande godset och investarierna i bergadt. Vid samma tillfälle hafva, enli; besättningers utsago, fem anda fartyg styndat i grannskapet. — Siupen Olof, kpten M. Andersson, hemma i boshusländskaskärgården, på rosa fråa Boargea till Gefle md last af all och fisk, iokom i fredags tillLandsort med läcka och bräckt rodar. Slupn, som varit utsatt för hårda stormar såväi Nordsjin som Östersjög, kommer trolitvis att här lossa lasten. Den uppkom it i lördags. — Den 23 oktober 1. 6 på aftonen strandade på Klädskir i närhetm af Marstrand engelska skonerten Rosehud, kipten JamesD. Raitt, hemma i Abrouth, stadd på resa från Tayport till Königsberg med last if stenkol. Tre man afbesättningen omkommo och endast kaptsuen och kocken räddades. Olyckan lärer timat med anledning deraf att misslag på fyrar blifvit begånget. Kaptenen hade gått till koja under hopp att seglatsen skulle rara fri sedan Skagen var: klarad ; vid olyckstillfillet kom han derför ut i bara linnet och blef genast kastad i hafvets böljor, enär fartyget, nästan ögonblickligen efter stöten sjönk. En sjö kastade honom snart upp på skäret. Kocken deremot hade tagit sin tillflykt till riggen, der :han sökte och erhöll sin räddning. Emellertid fingo dessa arma menniskor på detta vis tillbringa hela natten till söndagsmorgonen, då de af lotsarne från Kyrkesund blefvo bergade och förda till sistnämnda ställe. Ett raskt fruntimmer har öppnat en ölförsäljningsbod i —8 socken i Westergötland, Denna rörelse går bra, ty, utom de goda varor, som der finnas till allmänhetens tjenst, är föreståudarinnan för ölstugan utmärkt artig och förebestämat Iynög och mediz som en Blända; Som ett bevis härpå berättas följande händelse: För omkring fjorton dagar sedan inkommo i hennes ölförsäljningslokal två elegant klädda berrar, åtföljda af tre fruntimiber, klädda som förmögna bondhbustrur, med tjocka guldringar på ringfingret. Herrarne begärde in porter och öl, bjödo sina fruntimmer, skämtade och voro glada. Under tiden hade flera bättre bönder inträdt i lokalen, också reqvirerande öl. — Herrarne blandade sig i böndernas sällskap, gifvande: sig i tal med dem ora väder och vind och hvad de kunde hitta på. Ölförsäljerskan följer herrarnes rörelser med misstänksamma blickar. Ett tu tre skriker hon till häftigt. Akten er, go vänner, de der herrarne äro ficktjufvar.— Allmän uppståndelse! — Emellertid töll någonting på goltvet, man skyndar att apptaga och efterse hvad det är. Det befanns vara en portmonnä, innehållande 12 rdr, som den ene af herrarne -knipit, men vid ölförsäljerskans häftiga skrik genast släppte på I golfvet. Bö-derna började knota. De fina herrarne med sina fruntimmer smögo sig skamflata, dock med gnistrande ögon, ut, sedan de betalt det förtärda. Hämnden kokade i deras mörka jälar — det var klart. Vår oförskräckta ölförsäljerska laddade sin pistol om qvällen med — ärter, gaf sin piga ett bockhorn att blåsa i och tillkallaade en rask granneattvakta med dem den natten. — Herrarne kommo ganska riktigt till baka om natten, knackade på fönstret och begärde öl. — De tillsades att gå sin väg — för. gätves — förgäfves! Fönstret öppnades, pistolen afsköts, pigan tutade i hornet och grannen stam pade och hojtade. Då omsider flydde bofvarne med förskräckelse. . ..