Dagens Nyheter – 1 november 1869, sida 2

herre, hvars porträtt hon bär, är mörk och har stora polisonger. Dem kunde han väl ha tagit bort, men en mörk karl kunde inte förvandlas till en ljus, förstår ni. — Jag skulle tro så med, yttrade fru Albury, och det är besynnerligt att Lovisa har sådana hemligheter, men jag förmodar hon har sina skäl dertill; i alla fall är det en sak som icke angår oss. — Må så vara, sade Jane buttert, men när man varit uppfostrade tillsammans, Så är det helt naturligt att man finner sig sårad af Lovisas hemlighetsfullhet. — Allt hvad jag kan säga om saken, sade fru Albury, är att jag gerna skulle vilja blifva bekant med den unge tysken; han skulle bli ett riktigt lejon på mina soir6er. Jane och Lucy togo afsked, mera bekymrade än någonsin öfver hvad de nyss hört. Den unge tyskea var icke porträttets original, det var tydligt, och lika säkert var det att Lovisa ej kunde vara förlofvad med två särskilda personer på en gång. De fortsatte sin väg hem, grubblande öfver denna vigtiga fråga, utan att kunna finna lösningen deraf. Men påföljande dag beslöto de att uppbjuda all sin förmåga till ett ytterligare försök. Fröken Lucinda Prior hade skickat bud efter Jane, och Lucy skulle derför gå till fru Ellison och dristigt änhålla om att få vistas några dagar hos henne. — Säkert skall ej fru Ellison kunna neka