Dagens Nyheter – 28 oktober 1869, sida 2

sätta ordet förlust i samband med annat än penningar. Detta framstod dock dunkelt för henne, då hon såg sin förra älskare gå tålig oeh lugnt förrätta sina göromål, under det hon längtade efter att upptäcka det minsta fel, som kunde gifva henne anledning att göra honom förebråelser — för den kalla blick, hvarmed han betraktade henne. Men hans strängå pligtkänsla och påpasstighet drefvo henneallt längre bort ifrån honom — eller intill honom, så att hennes förhållande till Olle fick någon likhet med hennes ställning till mannen, medan denne ännu lefde. Tiden gick emellertid och den julhelg närmade sig, som skulle medföra två stora förändringar: Olle, som ändtligen hade afbetalt hela lånet, skulle åter lemna gården, och hennes son väntades hem för att öfvertaga densamma. Han hade blifvit en smärt och väcker ung man, var arftagare till en betydlig förmögenhet och egde tillräckligt godt förstånd att på ett klokt sätt använda densamma. Följaktligen prisades han af alla som en lycklig menniska, och hvarje gång modren hörde dessa ord, kände hon stark lust att bedja den talande upprepa dem gång efter annan. Men folk i allmänhet öfverflödade ingalunda med pris och beröm; det kom sig deraf att man var äfundsjuk! Gud ske lof, att han saart kom hem igen!