Dagens Nyheter – 28 oktober 1869, sida 1

— Er son blef sjuk i går afton, svarade hän med dämpad röst. — Sjuk, sjuk, säger du? — och hon grep honom hårdt i armen. — Vänd om! Jag vill göra mig i ordning, jag vill till honom, hör du! Hon tog ett steg tillbaka för att skynda in. Då fattade Olles hand i hennes — för första gången sedan deras möte i skogen. Hon darrade; liksom träffad af ett våldsamt slag, vände hon sig åter, stirrade på honom och sprang derpå med ett högt skrik ut på gården, genom porten och fram till vagnen. Der låg någonting öfvertäckt, långsträckt och orörligt . . . — Han fick en halssjukdom i går, och i dag, innan jag kom fram, var han död — förklarade Olle, under det han hjelpte henne att bära liket in i stugan och lägga det på sängen med det hvita, lysande omhänget. Men hon hörde ingenting. Som en vansinnig kastade hon sig öfver sonens lik, kände på honom, såg på honom, lyftade hans hand och lät den åter falla, ropade och grät och ropade igen, på det han dock måtte svara henne. Men döden släpper icke heller ett korn af sin rikedom! ..-. -Död! Död!! Hvad var det dock för ett fasaväckande öde, som lekte med henne? Då hon sålde sig sjelf för att vinna sin och sin älskades lycka, blef hon gäckad. När hon sålde ho